Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne själv. En atmosfär av gamla minnen härskade
överallt. Det var icke Esters minnen, hon hade ingen
del i dem, det var de andras. Alla hade de lyckats göra
sig hemmastadda. Stegen efter deras fötter hade redan
börjat nöta trösklarna, fönster och dörrar, som för
ett par år sedan blänkte nyreparerade och putsade,
behövde snart målas om.
Ester smålog litet, då hon märkte, att hennes tankar
började löpa i den vanda fåran, tyngda av praktiska
omsorger. Hon styrde och ställde för sina gäster,
bestämde maten, såg till att ingenting fattades i
sovrummen, satte blommor i vaserna, nöp i gardinerna,
så att de hängde rätt. Hon var en idealisk hushållerska,
ingenting annat. Vad hade hon haft för högtflygande
drömmar om att få lätta ensamhetens börda för andra
ensamma? En romantisk idé, något i stil med det
som stod i de goda böckerna, som hennes gamla
barnsköterska läst. De behövde henne inte alls, dessa
pen-sionatsgäster, lika litet som de förra, som icke stannat
sä många månader. De hade i stället sällat sig till
varandra. Krister och fröken Steen tycktes ju på denna
korta tid ha blivit förtrogna vänner, och fröken Steen
hade ändå hela den tid hon förut varit hos Ester visat
sig så stel och otillgänglig.
De tre äldre, herr Moustik, justitierådinnan och fru
Äström, utbytte förtroenden, mindes gemensamma
vänner, som de letade upp ur det förflutna, och funno
varandra i samtal om sin ungdom. Inte ens herr
Moustiks oroligt fladdrande fjärilar hade ju sökt sig
väg till Ester.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
