Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Säg, sade Annie och höjde sig fram mot Tyra,
uppmärksamt betraktande henne. Skulle ni inte kunna
lämna ut någon medicin åt mig, eftersom doktorn är
borta?
Tyra ryckte till.
— Doktorn har mycket litet hemma, svarade hon,
och för övrigt får jag inte ta fram något, om han inte
särskilt sagt till mig det.
Annie såg sig oroligt omkring.
— Men jag har ju sådan värk, kom det ånyo
klagande. Ni vet ju att jag är doktorns patient, då skulle
jag ju kunna få. Varför inte? Efteråt säga vi det till
doktorn. Han blir nog inte ond.
Tyra blev nyfiken. Den där damen med de
skimrande ögonen ville tydligen någonting. Det var inte
bara fråga om medicin — och vad skulle det väl vara
för medicin för armen? — det var något annat, som hon
hade svårt att gissa. Vad då? Tyra måste veta det!
Hon anade redan, vädrande i luften, något
otill-låtet och hemligt. Det var inte Annies ord, som väckte
nyfikenhet, det var något i hennes sätt, något visst
oförklarligt, som om hon vore hungrig och ville ha
något att bita i, tänkte Tyra. Men en sådan dam i en
sådan klänning, bestänkt med dyrbar parfym, kunde
väl inte sakna något här i världen. Det vore för
orimligt.
— Jag kan inte ge er någonting, sade Tyra,
erinrande sig doktorns stränga order.
— Ni är mycket förtjusande, där ni står med era
mörka ögon, log Annie. Jag säger det inte för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
