Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men inte kan ett så litet barn resa ensamt, herr
Moustik? Om nu inte hennes mamma följer med
henne, måste hon väl ha en barnjungfru.
Herr Moustik såg förvirrad upp.
— Men snälla ni, sade han med sin vänliga röst.
Hon är ju nitton år.
Då började de skratta.
— Ack, utropade fru Åström, så stark är
föreställningens makt. Här ha vi nu alla tänkt på en liten
stumpa med flygande hår och skära tår, bara för att
herr Moustik aldrig talat om annat, när han nämnt
sin dotter. Och jag har ju i alla fall sett fotografi
av en fullvuxen, fastän ungdomlig dam på hans
skrivbord. Men ändå voro vi nu säkra på, att hon under
alla de år som gått alltjämt endast varit fem år
gammal. Vi glömma att tiden alls inte står stilla som en
gång i prinsessan Törnrosas slott.
Men när fru Åström sade detta, fingo herr Moustiks
klara ögon ett sorgset uttryck, och en tanke rev upp
honom: att han skulle möta en främmande, en ung
person, som var hans barn, men som under tio år
levat skild från honom. Han hade aldrig, trots sin
längtan efter barnet, kunnat förmå sig att resa
tillbaka till England. Förödmjukelsens år, då han
ständigt mötts av hustruns överlägsna hån, mindes han
på nytt, så snart han velat fatta något beslut i den
vägen. Och så hade han stannat i sin ensamhet. Vad
var det för en nyck, som kommit hustrun att nu
plötsligt glädja honom med detta, som han aldrig vågat
be om?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
