Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gräset en särskild färg, djupnande nästan till blått.
Han tog hennes arm.
— Vad gör du hela dagarna? Hur har du det? sade
han med vek röst.
Då började hon tala, fort, som om tankarna trängts
i hennes huvud. Han gick och smålog däråt. Vad kom
det åt henne? Hon brukade vara så tyst. Men så blev
han uppmärksam. Hon talade om historien, hur fru
Hillgren bett om morfin.
Livligt beskrev hon hela scenen för honom: hur
hon, Tyra, hade anat, att den fina damen ville henne
något särskilt, och hur denna sedan ryckt till sig
flaskan.
— Det är snygga damer, det där, sade hon
föraktfullt.
— Och du gav henne? frågade Fredrik Holm.
Hon stannade plötsligt mittpå gången; hennes svarta
ögon lyste.
—-Jag gav henne inte, ropade hon till. Det var ju
hon, som tog flaskan i skåpet.
Hennes röst lät upphetsad. Detta var något, som
hon efteråt tänkt mycket på, och hon hade kommit till
den slutsatsen, att doktorn skulle bli ond på henne
och inte på fru Hillgren, om han upptäckte att
flaskan var borta. Nu misstänkte hon, att studenten såg
saken på samma sätt. Det förargade henne. Det som
hon tänkt skulle bli ett dråpslag mot fru Befverfeldt
hade i stället, det insåg hon nu, vänt sig mot henne
själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
