Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig genast för att resa sin väg. Hennes saga var slut.
Den hade varit mycket kort, kanske förvirrad och
misslyckad. Men längre fram i livet, då såret inte längre
ömmade, skulle hon minnas dessa dagar, och för henne
skulle de då synas som en lysande skatt, som ett
ögonblick skymtat glidande förbi hennes fattiga liv. Ett
skimmer från dess ädelstenar hade dock fallit över
hennes väg, och en gång skulle hon vara lika glad
däråt som om hon fått plocka famnen full med
härliga smycken.
Samma kväll när Ester stängt för natten och gick
igenom korridoren, ropade någon på henne. Det var
Krister. Genast hon kom in i rummet såg hon, att han
hade fått ett av dessa svåra anfall, som nu en så lång
tid varit borta. Hon sprang ned och ringde efter
doktorn. Och medan de båda hjälpte Krister, som låg
tyst med sammanpressade läppar, undrade hon, om
han kunde varit utsatt för någon sinnesrörelse. Han
ville inte tala och skakade bara på huvudet, när de
frågade honom.
Men när han blivit litet bättre och de kunde lämna
honom, upptäckte Ester, att dörren till fröken Steens
rum stod vidöppen. Hon tittade in. Där tycktes allt
ligga huller om buller och fröken Steen var borta.
Då stego de in. På skrivbordet låg ett vitt kuvert
adresserat till Ester. Hon bröt det förvånad. Det
innehöll endast några rader. Fröken Steen bad att hennes
saker och räkning skulle sändas efter henne till en
adress, som hon uppgav. Icke ett ord till förklaring
eller avsked, men av jungfrun, som skickades efter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
