Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dotter inte riktigt förstått varandra. Nå ja, det skulle
väl också gå över.
Och Albrekt var en snäll svärson. Litet tråkig,
bevars, men hygglig. Annie kunde aldrig fått någon
bättre. Men så mörknade det lilla lustiga gumansiktet.
Fru Stevens hade på omvägar fått höra om Ivar
Lund-sledts och Annies förhållande. Det behövde ju inte
vara någonting alls. Men det gjorde henne ändå orolig.
Det var ju förfärligt oförståndigt av Annie. Man sade,
att Annie skulle ha varit hos Ivar en hel natt i våras.
Det kanske inte hade så stor betydelse, ty Annie var
ett bortskämt barn, som gjorde vad hon ville, men
Albrekt skulle bli ond, om han finge höra det. Nu
kom visst Albrekt för resten.
När Albrekt från tamburen såg en skymt av sin
svärmor tronande i salongssoffan med en hög av
hans gamla skjortor och strumpor bredvid sig, slängde
han upp officersmössan på hyllan med en förargad
åtbörd.
— Nej, se Albrekt lilla, sade fru Stevens, när han
visade sig, dammig och trött, i dörren. Här sitter jag.
Albrekt kysste henne pliktskyldigast på kinden. Han
tyckte inte illa om henne, men hon retade honom
med sitt puttrande tal och sin brist på finhet. Annie
var hennes dotter och henne lik i mycket, men Annies
elegans och lustiga flickaktighet överskylde i
allmänhet hennes enkla uppfostran och brist på egentlig
bildning.
— Jaha, sade Albrekt och slog sig ned på en av
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
