Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följe. Han kunde inte hjälpa det: han var glad
däröver. Hans lilla Annie måste den sista tiden ha
handlat som i en dröm. När hon vaknade upp därur, skulle
hon inse sin galenskap och komma tillbaka till honom.
En ny ömhet för henne steg upp inom honom. Han
skulle hjälpa och skydda henne. Stinget, som träffat
honom, då han nyss hört oni Annies förhållande till
Ivar Lundstedt, brände inte längre så smärtsamt.
Stefan hade haft mycket svårt att komma fram med
sitt ärende, men tanken på att Annie måste räddas
och att det var alldeles nödvändigt, att hon skickades
till en anstalt, hade drivit honom. Han hade trott, att
hans berättelse skulle förkrossa löjtnant Hillgren. I
stället fann han sig nu hjärtligt skakande hand med
en leende ung man, som självmant hjälpte honom att
ordna upp allt på bästa sätt. Albrekt var ej ett spår
lik sin syster till utseendet, men det var ändå något
i hans sätt, i hans röst, som erinrade Stefan om Ester.
Det gladde Stefan, och han betraktade redan Albrekt
som sin blivande svåger.
När Albrekt stängt dörren efter doktor Norelius,
gick han in i salongen igen för att träffa sin svärmor.
Men hon hade för länge sedan gått. Då fortsatte han
in i sängkammaren för att äntligen få ta av sig den
dammiga uniformsrocken. Han blev tankfullt stående
framför toalettbordet. Det var skövlat på alla de
puderaskar och crémer och kristallflaskor och borstar,
som då Annie var hemma tycktes flöda över alla
bräddar, fyllande rummet med en doft av kvinna. Annie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
