Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tes henne så stort, så tyngande. Ensamheten hade till
sjst blivit den mur, varmed hon omgärdat sig.
Blickade hon omkring sig, fann hon måhända anblicken
av denna mur beklämmande, men det kändes också
tryggt att ha den, och tanken på att en annan nu skulle
riva ned den och med sina händer nå henne var
skrämmande.
Plötsligt såg hon upp. Hon tyckte att någon
observerade henne. Ofrivilligt blickade hon över i doktor
Norelius’ trädgård. Där stod den där vackra flickan
Tyra och stirrade in till Ester. Det växte en rad
vinbärsbuskar utmed doktorns staket, och hon höll på
att skörda dem, men då och då rätade hon upp sig
och tittade på Ester med svarta ögon. På sista tiden
hade Ester ofta träffats av dessa blickar, då hon gått
ut från sin grind, när doktorn sprungit över till villan
och Ester mött honom på trädgårdsgången. De gjorde
henne misslynt, utan att hon på minsta sätt kunde ana
deras innebörd.
— Nu är jag färdig, sade Krister och steg ned på
verandagolvet.
De stodo ett ögonblick bredvid varandra och sågo
ut över trädgården, vilkens grönska redan mörknat,
som den gör då den rika blomstringstiden är förbi.
— Varför fara ni alla ifrån mig? utbrast Ester
plötsligt med en liten rysning.
Krister gav henne en förvånad blick.
— Jag trodde ... jag trodde ... stammade han.
Men Ester vände sig rodnande bort från honom.
— Nu måste jag skynda mig att bli i ordning, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
