Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glaset mot hennes, möttes deras ögon. I det klara,
klirrande ljudet, då glasen berörde varandra, tyckte
sig Stefan höra en triumferande jubelfanfar för deras
egen lycka.
Sedan bordet dukats av, satt man kvar och pratade.
Ingen hade lust att gå in till sig. Stefan fick icke
något tillfälle att tala ensam med Ester. Men han
njöt ändå av aftonen. Det fanns ett hemligt
samförstånd mellan honom och Ester, som gjorde, att när
de talade till de andra, deras ord ändå alltid voro
riktade till varandra.
Stefan talade till Ester och Ester till Stefan. Ibland
sågo de snabbt på varandra och smålogo.
När Stefan äntligen bröt upp för att gå över till
sig, sade han lågt till Ester:
— Får jag komma i morgon och träffa er ensam?
— Ja, sade hon och log.
Och i detta ja låg redan hennes svar på den fråga
han skulle göra henne om några timmar.
Stefan gick uppför gången till sin villa. Vid
trappan vände han sig om. Där borta höllo Ester och
Krister på att släcka de kulörta lyktorna, vilka svängde
en och en lätt i luften, spridande sitt lysande och
rökiga sken omkring sig. Så slocknade de.
Stefan steg uppför trappan och öppnade dörren
till sitt rum. Han blev förvånad över att finna det
ljust. Då upptäckte han Tyra, som satt nersjunken i
en stol vid bokskåpet. Hon spratt till, när han kom
in, och reste sig hastigt med den uppslagna boken i
handen. Så hade han aldrig ertappat henne. Förmod-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
