Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2 (24 jan.) - En saga om skogen. Av Elsa Aschan f. Djurklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S
Nils kunde ej svara för tårar. Tomten
drog honom åter hemåt, och han var glad,
då han åter var inne i skogen, ty den där
öde platsen eller trädens kyrkogård var
för hemsk. Dit Ville han aldrig mer. Snart
voro de åter hemma igen, och Nils var
glad häröver. Då han stigit av kälken,
räckte han sin hand åt tomten och tackade
honom för att han fått följa med, och han
lovade att be far, ända tills far gav honom
sitt löfte att skona träden och djuren.
Tomten höll hans lilla hand länge i sin,
och Nils kände något vått falla på sin
hand, då Tomten slutligen sade:
— Gud signe dig, min lillé pys!
Så gick Nils in, men i dörren vände
han sig om ocTi ropade:
— Tomtefar, jag får väl se dig igen?
— Ja, svarade tomten, en gång till
åtminstone. Får skogen stå, och det går
er väl, så tänk på tomtefar!
Nils gick in och stängde porten
försiktigt efter sig, tog av kavajen och mössan,
vilka han hängde på sin plats. Därpå
bmög han sakta upp i barnkammaren och
lade sig. Men han kunde ej somna.
Tankarna ville ej lämna, vad han sett och hört.
Slutligen steg han upp, gick fram till
säng-kammardörren, som han ängsligt öppnade,
och steg in samt gick rakt fram till sin fars
säng. Hans far tycktes ha varit vaken,
ty strax som Nils kom fram till honom,
tände han ljus och frågade oroligt:
— Vad vill du, min gosse? Du är väl
inte sjuk?
— Nej, far, men jag kan inte sova utan
att först ha fått tala vid dig om något.
Men du får inte bli ond, far!
— Nej, det lovar jag. Mor är visst
också vaken, så nu får du tala om för oss
bägge, vad som ligger dig på hjärtat.
Nils kröp upp i sin fars säng och
började genast berätta, vad han upplevat. Då
han kom till -vad hararna, fåglarna och
älgarna hade sagt, grät han, som om hans
hjärta ville brista. Även fars och mors
ögon voro fuktiga av tårar. Då Nils slutat
sin berättelse, frågade han ängsligt
bedjande :
— Inte hugger du nu skogen, far? Tänk
på vår lilla snälla tomtefar, och fåglarna,
hararna och älgarna!
Hans far låg tyst en stund. Slutligen
sade han:
— Vi låta väl skogen stå dä, Nils. Men
mor, jag och du får då dragas med
bekymmer, men få vi bara glädje av dig och
du kan ta Sunnansjö en gång med skog
och allt, så få vi ju ersättning i rikt mått.
Du får hjälpa oss, gossen min, så mycket
du kan förmå, så går det väl. Trycka
bekymren för hårt på mor och mig, får
du försöka lätta dem genom att göra oss
glädje.
Mor log genom tårarna, tog Nils i
famnen och bad honom tacka far så varmt
han kunde, ty far hade gjort-ett stort offer
för Nils’ skull.
— Ni tro visst, svarade Nils’ får, att jag
ej skulle sörjt för skogen, min härliga
vackra skog! A jo, det hade känts bittert att
se den falla och att flytta från sitt gamla
hem. Nu får den stå, odh jag är glad
däröver. Och Nils är också glad, det ser
jag. Gå nu och sov gott, min lille
gosse, och i morgon får du tala om för den
snälle tomtefar, som jag för resten bra
gärna skulle vilja göra bekantskap med, att
skogen får stå. Och så, Gud välsigne Vår
lille älskade gosse, och måtte tomtefar få
rätt, i sin fasta tro på dig.
Nils kysste överlycklig far och mor och
sprang in i barnkammaren och lade sig,
och snart sov han lugnt.
Men bäst det var, spratt han till i
sömnen och slog opp ögonen. Då såg han
i månskenet tomten stå vid hans säng och
se på honom.
— Tomtefar, viskade Nils, jag har redan
bett far att inte hugga ned skogen, och
han har lovat, att den skall få stå så länge
han lever. Så nu ska du inte vara
ledsen mer, och i morgon ska du tala om för
skogen, hararna, fåglarna och älgarna,
att nu kunna de vara glada igen. Och
när jag får Sunnansjö en gång, då skall
jag aldrig hugga ned skogen, ty inte skulle
jag vilja göra alla så ledsna och ta deras
hem ifrån dem. Men säg mig, tomtefar, du
lovar väl att staiyia på Sunnansjö? Du
måste hjälpa mig att bli en bra karl, och jag
har lovat far i kväll, att det skall jag bli.
Tomten såg glad ut, då han svarade :
— Jag lovar att stanna på Sunnansjö, så
länge skogen står, och nu kommer
framtiden att bli lugnare och gladare för mig, ty
både far och du göra nog, vad ni kunna
för att bespara den gamle tomten på
Sunnansjö bekymmer. Men nu ska du sova
gott, min lille pys, medan tomtefar åter
går ut för att berätta den glada nyheten
för skogen och djuren!
Han strök med sin knotiga hand milt
över Nils’ huvud och försvann tyst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
