Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10 (20 mars) - Tomtebrev - Litet tomtebrev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nå, se’n tänkte jag så här: kunde jag nu
bara få författarne att skriva, så nog kunde jag
få boktryckaren att sätta det på papper alltid,
och så bleve det ju en bok.
Tänkt som tänkt! På med nya tomtemössan,
som är illande röd, och i väg till Stockholm,
vår svenska huvudstad, ni vet. Den är så stor,
så stor, och där bo många av Sveriges författare.
När jag första gången gick till en av de stora
författarne och stod utanför och knackade på
dörren, må ni tro, jag allt var som litet ängslig.
Stig in! sa’ han. — Jag steg på, strök av mig
mössan och bockade mig ända ned till golvet.
Han bockade sig litet, han också, och tittade
på mig, som om han tänkte: vad i all världen
kan den där vilja? Jag stod där och vände på
mössan, för ser ni, det är inte så gott att veta,
vad en skall säga åt en stor författare, när man
själv bara är en liten tomte. Men så rev jag
mig bak Örat ett par gånger och hostade, och
se’n sa’ jag: »Jag är en tomte och heter Nisse».
»Det var roligt att höra,* sa’ han. — »Ni är
en stor författare och skriver böcker», sa’ jag.
»Ahja», sa han och såg ut, som han tyckte, det
var roligt att höra det också. — »Och ni skriver
även böcker för barn», sa’ jag. »Ja, det gör
jag», sa’ han. — För vilka barn skriver ni? sa’
jag. »För vilka? de svenska förstås», sa’ han.
— »Ja, ni tror det, men jag vet, att det finns
hundratusen svenska barn, som aldrig ens sett
skymten av era böcker», sa’ jag. »Hur kan det
vara möjligt, böckerna finnas ju att köpa i
boklådan», sa’ han. — »Ja, men barnens pappor och
mammor säga som så: böcker äro så dyra, och
så ta de strax slut, sa’ jag. Då såg den store
författaren så ledsen ut. »Vad skall en göra åt
det*? sa’ han.
Och så talade jag om för honom, hur jag hade
tänkt: att de svenska författarne skulle skrifva
allt, vad vackert och gott och nyttigt de veta
och tänka, jag skulle laga, att det bleve tryckt
och se’n spnnga med det till alla de svenska
barnen. Var vecka skulle de få några blad, hela
året om, och nästa år också, och nästa — en
bok som aldrig toge slut. Billig skulle den
också vara, så att alla kunde få den. Och den
boken skulle kallas Folkskolans Barntidning.
Allt det där sa’ jag i ett enda kör, må ni tro,
och när jag slutat, såg jag upp. Och han, den
store författaren, ni skulle ha sett honom! Han
log med hela ansiktet, och hans ögon lyste så
goda och vackra, och han gav mig ett hjärtligt
handslag och sa: »Det var bra tänkt, du lille
tomte, det vill jag vara med om! Och jag är
säker på, att de andra författarne också vilja
vara med om det, gå till dem bara!»
Se’n följde han mig ända ut i förstugan och
ropade efter mig i trappan: »Hälsa de svenska
barnen!» Och jag ropade tillbaka: »Tack, tack,
glöm nu bara inte bort, att ni lovat skriva för
dem!»
Så sprang jag till de andra författarne, och de
voro alla lika vänliga. Alla sågo de på mig
med så goda, vackra ögon, och alla*gåvo de
mig ett hjärtligt handslag och sa’, att det ville
de så gärna, skriva för de svenska barnen.
Därefter sprang jag till konstnärerna, de som
rita tavlor, ni vet, och frågte, om de ville rita
tavlor och gubbar för de svenska barnen? —
»Ja då, det ville de visst.» — De voro lika
snälla som författarne.
Till sist höll jag på att springa upp till själva
kungen, för han är också författare, må ni tro.
Men så tänkte jag: nej kungen skall regera och
styra land och rike, och har han en ledig stund
nå’n gång, behöver han den att vila på. Därför
lät jag bli. Annars hade han nog velat skriva
för de svenska barnen, han också.....
Så kilade jag hem. Och som ni ser — nu är
jag redan ute på språng med de här första
bladen av Folkskolans Barntidning. Hela väskan
har jag full, och brått har jag, så det förslår,
ty alla barn från Ystad till Haparanda skall ha
dem.
Och om ni nu vill, skall jag komma igen
varenda vecka hela året om med nya blad. Vad
som skall stå i dem? Ja, det blir vad ni få se.
Bara det vill jag säga, att de snälla författarne
redan skrivit, så att jag har en hel, stor hög
med berättelser, sagor, historier och gåtor, och
när ni nu vet, att de lovat att tala om för er
det bästa, det vackraste, dä roligaste som finns
här i världen, då kan ni förstå, att det är något
gott ni väntar på, när ni var vecka* väntar på
nya blad av Folkskolans Barntidning.....
Men nu adj.....åhnej, det måste jag också
tala om! Min mössa, som var splitter ny, när
jag lade i väg till Stockholm — när jag kom
hem fick jag se, att den var nästan utsliten.
Det var för jag stod och vred och vände så
mycket på den, när jag talte med de stora
författarne.
Adjö, adjö! Hälsa far och mor,och säg dem,
att nu finns det för barnen en bok, »som är
billig, och som inte strax tar slut!»
Er vän Nisse.
-m-
Litet tomtebrev.
Jag tänkte, att ni alla, som nu läsa i
Folkskolans Barntidning, skulle tycka, att det
vore roligt se, vad som stod i allra första numret
av den för 20 år sedan, och därför har jag i
detta nummer låtit trycka om det mesta
av det. I mitt första tomtebrev, som står
här ovan, får ni höra, hur det gick till att
er tidning kom till. Ser ni, på den tiden fanns
det just inga roliga böcker och tidningar för
svenska barnen att läsa, som voro tillräckligt
billiga för att alla kunde ha råd att skaffa sig
dem.
Nu för tiden finns det många sådana, men
jag är både stolt och glad över att min
tidning var den första i den vägen.
Jag är också glad Över att varken små
eller stora under den gångna tiden tröttnat på
tidningen. Nu, då den fyller de tjugu åren,
har den flera läsare än någonsin förr. Och vet
ni, det finnes många skolor som hela denna tid
år efter år prenumererat, och det gläder mig
och Bisse mer än jag kan omtala Till barnen
och lärarne i dessa skolor sända Bisse och jag
i dag en särskdd hälsning med varmaste tack
för de tjugu åren.
Aven alla ni andra jämte era föräldrar och
syskon hälsas hjärtligt av Bisse, Trisse, Tulle
och er vän
Nisse-tidningstomte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
