Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17 (8 maj) - Ett protestmöte. Av V. Emanuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lamod och flit måste man erkänna hos
oss. Att vi ej kunna gå så fort som
hästarna beror på vår naturliga
beskaffenhet, och det har man ingen rätt att
kalla lättja. Ännu något vill jag
tillägga, som rör både mig och kon. Vårt
släktnamn är, som man vet, ’nötboskap’,
’fänad’, ’kreatur’. Nåväl, vad gör man
med dessa namn? Jo man tar första
stavelsen av de två och hela det tredje
och använder dem som beteckning för
människor, dem man skänker sitt förakt.
Är det rättvist att sålunda begagna våra
hederliga namn, varpå vi själva aldrig
satt någon fläck? Jag protesterar å egna
och min släkts vägnar mot ett dylikt
missbruk.
Efter bifallet, som följde på oxens
anförande, uppstod en kort paus, varunder
man plötsligt förnam en späd röst, som
tycktes komma ur jorden. En lång
daggmask krälade långsamt fram.
— Även en så obetydlig varelse som
mig har man gjort till föremål för hån,
sade masken. Vem har ej hört eller
använt eller själv blivit kallad med
titeln ’latmask’? Det är sant, att jag till
följd av min natur ej rör mig fort.
efter mänsklig måttstock räknat; men har
man då besinnat, att jag inga fötter har
och måste utan sådana hjälpmedel
fort-skaffa min långa kropp? Jag undrar
just, vilken människa som skulle göra
det efter! Nej, det är inte rätt att
titulera lata människobarn med mitt namn.
De två bevingade på stenen började
bli otåliga.
— Tillåt oss att yttra något, sade
kråkan, ehuru det jag har att anmärka
egentligen är mycket obetydligt. Jag
begriper bara inte, varför man talar om
att ’skriva som en kråka’, då ingen av
mitt släkte väl någonsin gjort anspråk
på att vara hemmastadd i skrivkonsten.
Det är ju en bagatell, och jag bryr mig
verkligen ej därom.
— Men jag har en allvarsammare
invändning att göra, inföll korpen. Man
har ett talesätt: ’han stjäl som en korp’.
Varför säger man så? Vi korpar kunna
väl inte så noga skilja på vad vi ha
eller icke ha lov att ta, då hela naturen
tyckes ligga öppen för oss.
Människorna åter stjäla med full vetskap, och de
borde dock ha mer förstånd. Om de
sade, att korpen stjäl som en människa,
komme de sanningen något närmare.
— Jag ser ännu några målsägare, som
ej yttrat sig, sade Ali med en blick på
svinet, som stod och kisade med ögonen
och vred på trynet samt emellanåt
viftade litet med den smala svansen. Det
tyckes mig, som om du min vän, nästan
vore den, som har mest att beklaga sig
över i detta fall.
— Visst kan jag ha det, var svaret.
Så länge jag är liten, är man nog artig
emot mig, då begagnas mitt namn som
ett smeknamn: ’min lilla gris!’ Men så
snart jag växt en smula, blir det en
annan låt! ’Smutsgris’ särger folk till dem,
som icke hålla sig rena. Man anser ju,
att vi älska smuts och trivas bäst i den.
Rå vi för, att man låter oss leva i
sådan omgivning? Må man försöka hålla
oss våra bostäder snygga och se, om vi
inte trivas bättre med renlighet!
Somliga ha gjort försöket, och det har
lyckats utmärkt. Men man vill inte göra
sig besvär, och när vi då äro glada och
nöjda trots allt, ja, då menar man, att
vi .älska smutsen. Det är en alldes
orik-tig uppfattning. Men det är något, som
är värre. ’Han lever som ett svin’,
heter det om den, som bär sig riktigt uselt
åt. Leva vi svin i sådan skam och
gemenhet som dessa människor, dem man
sålunda jämställer oss med? Vad göra
vi för ont? Vi göra ingenting annat
än vi böra. Jag har hört ännu flera
för mitt släkte nedsättande uttryck, men
jag vill ej gärna upprepa sådana fula
ord, utan det sagda må vara nog.
Nu hördes ett surrande ljud, och ett
bi flög ned från en trädgren samt intog
en upphöjd plats på ett av oxens horn.
— Varför säger folk ’arg som ett bi?’
utlät sig den lilla varelsen. Vi göra ej
dem något ont, som ej hindra eller
ofreda oss. Vi försvara oss, och det ha vi
lika god rätt till som människorna. Bli
vi arga, så kunna också de bli det —
mycket värre till och med och med
mycket mindre orsak. Må man icke nedsätta
oss med ett dylikt talesätt.
— Nu är det blott mina värderade
vänner Hej och Stella, som icke yttrat
sig, sade Ali, vändande sig till
herrgårdshunden.
— Damerna först, sade denne med en
blick på katten.
— Egentligen har jag ingenting att
klaga över, sade Stella, jag har blivit
hyllad och smekt, alltsedan jag var liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
