Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17 (8 maj) - Indiananfallet på de vita jägarnas läger. Av Erik Pallin. Med fotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig fram
mot honom
med.
lyftade knivar
och yxor.
Då ljöd
en
brakande salva
alldeles i
närheten,
och under
höga
hurrarop stormade en
talrik väl
beväpnad
skara
jägare fram mot de grymma rödskinnen. De hade
varit på jakt i närheten, hade hört
skottväxling-en och rödskinnens stridsrop samt genast
skyndat sina vita bröder till undsättning.
De kommo just i rätta ögonblicket, deras
gevär och revolvrar smällde till höger och
vänster, och under raseri svängdes bröst-
I de vitas läger var vid denna tid
fullkomligt tyst och stilla. Uttröttade av
föregående dagars jakt, sovo jägarne nu sin
lugna sömn utan all vetskap om att ett
fruktansvärt band indianer fanns så nära.
En av dem, kallad »Långe Smith», hade
nämligen satts ut på vakt, men även han
hade insomnat och låtit lägerelden slockna,
förvissad som han var om, att ingen fara
hotade.
— Ge fyr! ljöd det då plötsligt från det
närbelägna skogsbrynet, och en förfärlig
salva brakade lös därifrån, varför rödskinnen
stormade fram med lyftade tomahawker,
knivar och
ordna sitt försvar, utom
ett par af jägarne sjönko
de sålunda genast sårade
ned i snön, och de
andra hunno ej att samla
sig kring sin anförare
Jim Björndödaren, utan
skingrades och blevo
tillfångatagna. Jim och ett
par av hans kamrater
värjde sig dock
manligen mot övermakten.
Hållande sitt gevär i
pipan lät han den tunga
kolven susa omkring sitt
huvud med fruktansvärd
kraft och hastighet, så
att det sannerligen icke var gott att
komma honom in på livet Från alla sidor
angrepo emellertid rödskinnen honom, och
när Jim blev ensam mot övermakten, sedan
hans kamrater ramlat till höger och vänster
i snön, blev även han övermannad. Eldöga
satte krokben för honom bakifrån, under det
att Gråbjörn kastade sig över honom från
sidan — Jim var fången.
Han bands fast vid ett träd, och man
beslöt att genast skrida till en grym tortyr
av den hatade vite jägaren. Ett par av de
unga rödskinnen lade genast an på honom
med sina bössor, under det att de andra
störtade
spjut,
utstötande
apachernas
välkända
och
förfärliga stridsrop.
Vana vid
ett liv fullt
av faror
och att sova
med ögon
och öron så
att säga på
halv spänn,
voro dock
de vita i
nästa ögonblick på benen och, inseende den
överhängande faran, beslöto de att sälja sina liv
så dyrt som möjligt. De lossade några skott
på måfå och togo sedan till bösskolvarne för
att använda sig av dem som klubbor.
Rödskinnens anfall hade dock kommit för
häftigt för att da skulle kunna på något sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
