Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19 (28 aug.) - De olympiska spelen. Av Einar Rosenborg. Med fotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samlades skaror av Greklands bästa
ungdom till Olympia, där spelen höllos på
en ståtlig tävlingsbana av marmor,
kallad Stadion. Här brottades de unga
männen, här sprungo
de i kapp, här
tävlade de om att
kunna kasta den
tunga
diskusski-van på det
längsta avståndet. I
tusental
samlades grekerna för
att se på
tävlingarna, och med
jubel och kransar
hyllade de
segrarna.
Ty grekerna
älskade allt, som
var vackert, och
mera än på
mycket annat satte
de värde på att
deras ungdom
var frisk och
stark, övad till
uthållighet och
smidig raskhet,
väl rustad att
möta kamp och
arbete. En
vackrare syn än en
sådan ungdom
finns inte.
Genom de
o-lympiska spelen
väcktes den
grekiska ungdomens
håg för manliga
idrotter.
Allagossar drömde om att en gång kunna föra hem
segerkransen från Greklands största tävlan
i kroppsliga färdigheter. Därför började de
tidigt öva sig. De skötte sin kropp
ordentligt, de gymnastiserade, de sprungo,
de voro angelägna att bevara en rask
och hurtig hållning. Så kom idrotten
att sätta sin prägel på hela folket. Det
blev högvuxet, starkt och skönt. Vi
kunna se det än i dag på de grekiska
bildstoder, som finnas kvar från den
tiden.
Det kom andra tider för gamla
Grekland. Nya folk vandrade in i södra
Europa, nya seder följde dem, och de
olympiska spelen upphörde.
Men idrotten försvann inte för alltid.
Den levde på visst sätt kvar i
ungdomens lekar. Den fick en skolad form i
gymnastiken, framför allt i Sverige
genom Per Henrik
Ling. Och
slutligen levde även
de gamla
tävlingarna upp
i-gen. Då var det
någon, som
föreslog, att de
nutida folken
skulle följa de
gamla grekernas
exempel och
anordna olympiska
spel. Men de
borde stå öppna för
alla folk, så att
ungdomen från
hela världen finge
täfia sins
emellan. Det var en
god tanke. — Så
ha de bästa
i-drottsmännen
från Europa och
Amerika, ja, även
från Afrika,
Australien och
Japan, kommit
tillsammans vart
fjärde år under
16 år och mätt
sina krafter och
sin skicklighet. I
år var det femte
gången, som
världens idrottsung-dom möttes till
olympiska spel, och i år skedde det i
Sverige, i Stockholm.
Ni ha allesammans hört talas om de
Olympiska spelen i Stockholm. De räckte
i flera veckor, och i flera veckor gick
hela landet och undrade: hur skall det gå
för de svenska idrottsmännen? Skolade
kunna hålla de många utlänningarna
stången? Eller skola svenskarna kanske
komma sist i tävlingarna och stå där
med skammen som svaga och odugliga
stackare?
Ja, visst hade man skäl att fråga och
undra. Svenskarna äro ju ett litet folk.
När amerikanerna och engelsmännen och
tyskarna och fransmännen, som äro så
Tävlan i simning och hoppning.
Hopp från översta trampolinen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
