Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 22 (18 sept.)
- Mirran Majrosa Lull-lull Höstlöv. Av Henny Widström
- Huvudbry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom den lilla gluggen och se’n
skymmas bort av Tomtenisses mössa.
Det var så att Tomtenisse suttit
hopkrupen i kakelugnsvrån i Lill-Stina rum,
då bon läst aftonbön och gråtit och bett
Gud för Lull-Lull.
Då hade han genast smugit sig ut och
gått att leta rätt på Lull-Lull, ty Tom
tenisse var Guds tjänare han med, fast
han inte kunde begripa vad människorna
menade, då de talade om Gud.
Det var bara som en röst inom honom,
som sade honom vad han skulle göra,
och den rösten lydde han.
Nu klättrade emellertid Lull-Lull med
rätt mycket besvär uppför några stockar
och slåar och lyckades med tomtens till
hjälp komma ut på taket.
Det var en obeskrivlig glädje.
Visserligen började Nisse med att gräla på
Misse, för att hon sprungit bort så där.
Men snart var allt så gott och väl, och
Nisse strök Misse, och Misse strök sig
mot Nisse och spann.
Snart kröp Lull-Lull upp i tomtens
knä och somnade. Och tomten satt i
timtal orörlig kvar på taket med sina
små grå, undrande ögon betraktande
stjär-nevalvet över honom.
Först en timme efter midnatt vaknade
Lull-Lull, och de båda vännerna
skyndade hem.
* *
*
Lill-Stina hade drömt en hel hop om
Lull-Lull. När det ännu var alldeles
mörkt, vaknade hon helt tvärt och tyckte,
att hon hörde ett jamande.
Hon satte sig upp i sängen och
stirrade ut i det svarta och tänkte, att hon
drömt.
Men nej! »Jam, jam», lät det än en
gång.
Skam till sägandes, var lill-Stina i
allmänhet ganska mörkrädd, men nu
störtade hon utan tvekan upp ur sängen
och fram till fönstret, därifrån hon tyckte,
att jamandet kom. •
Med tillhjälp av stol och bord nådde
hon upp även till fönstrets övre rigel.
Och sen öppnade hon, och Lull-Lull kom
infarande.
Tomten var med också; men det såg
inte lill-Stina.
Hennes glädje var så våldsam, att mor
vaknade i sängkammaren innanför.
Det tändes ljus, och Lull-Lulls mjölk
bars upp från köket. Och då hon var
mätt, fick Lull-Lull krypa ned i sängen
hos lill-Stina, som nu knappt kunde somna
om av glädje.
— Lill-Stina, sade mor, innan hon
släckte ljuset och gick in till sig igen,
kommer du ihåg, vem du skall tacka nu?
Genast knäppte Stina ihop händerna
och sade:
— Tack, snälla, snälla, snälla Gud, för
att du tog reda på Lull-Lull.
Men Tomtenisse satt i kakelugnsvrån
och myste av belåtenhet.
Litet Huvudbry.
Diamantgåta.
Av Ingegerd Nilsson.
Vokal.
Substantiv.
Gossnamn.
Substantiv.
Konsonant.
I rutorna sättas bokstäver, så att riktiga ord bildas.
Gåta.
Av Stina Fock.
Mitt första finns i bälg men ej j järn.
Mitt andra finns i gren men ej i kvist.
Mitt tredje finns i randigt men ej i flammigt.
Mitt fjärde finns i halm men ej i vete.
Mitt femte finns i al men ej i rönn.
Mitt sjette finns i rum men ej i sal.
Mitt sjunde finns i dal men ej i berg.
Mitt hela är ett gossnamn.
Dolda djurnamn.
Av Karin Liijefors.
Jag var även hos Sigrid.
Jag öste vatten ur det där ämbaret.
Agnes tar emot gästerna.
Jag skall komma strax.
Jag har en boll.
Det där trädet är en sälg.
Jag var gärna hos henne.
Ett oväder nalkas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:30:32 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fsbt/1912/0133.html
