Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31 (20 nov.) - Kung Valdemar och lilla Margareta. Historisk sägen, upptecknad av J. C. v. Hofsten - Sagoprinsessan. Av Sigrid Nordenfelt. Illustratör: Gerda Tirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fina kläder,
pärlor och guld,
u-tan också, vad
bättre är, god
undervisniDgoch
ledning. Och så
växte hon upp
och blev med
tiden en stor och
mäktig
regentin-na, den klokaste
och kraftfullaste
som någonsin
regerat i norden.
Hennes välde
sträckte sig ej
blott över det av
hennes fader
å-terupprättade
Danmark utan
också över
Sver-ges och Norges
riken.
När du då läser om slaget vid Falköping
eller om Kalmarunionen, kan det ju vara
roligt för dig att komma i håg, att den
Margareta, som där talas om, är just
densamma, du här läst om såsom en
liten snäll flicka.
––
sagoprinsessan
Av Sigrid
Det var för tusen år sedan. Då som nu
sköt »Fårnäset* ut i sjön »Grröne» så
lummigt och vackert. Men då bodde där en
vacker prinsessa. Hon var kommen från
Sagans land, och äventyrslysten som hon
var hade hon gått ut på vandringar och
blivit så innerligt glad i »Fårnäset», att hon
byggt sitt sagoslott där. Hon var så vacker
och fin den prinsessan, det glittrade omkring
henne av glädje och sol, men på samma
gång glänste tårarna i hennes ögon och
gjorde, att de lyste som stjärnor.
Alla små barn kallade hon hem till sig, där
fingo de leka och roa sig hela dagen. Men
det allra roligaste var, när prinsessan
berättade sagor för dem. Det må ni tro, att
hon kunde! Hon var ju från Sagans land.
Hon berättade om alla de små snälla troll,
som bodde i enbuskarna, och barnen tyckte
sig se, hur de tittade fram, som om de
gärna velat vara med och höra på, om hon
Nordenfelt.
Illustratör: Gerda Tirén.
talade sannt. Ja, visst var det sannt. Men
på Fårnäset f un nos bara snälla troll, annars
hade inte de små barnen vågat komma till
prinsessan.
På Fårnäset bodde också fyra tomtar. På
södra sluttningen satt »Solhemstomten» och
solade sig. Han tittade på sädesfälten, som
böljade för vinden och strödde ut korn åt
fåglarna. Han hade intet hus att bo i, utan
sov under träden. På östra udden satt
»Nabbetomten». Han plaskade med sina
ben i vattnet, och runt om honom kilade
ekorrarna. De kände honom så väl, de
delade ju bo med honom i den stora granen.
»Ekuddetomten» stod mest och höll utkik
åt väster på den vackra ön, där det stora
stygga trollet bodde, som hotat att han en
gång skulle komma och röva bort
prinsessan. Den fjärde tomten kallades
»Stug-tomten», inte alls därför att han hade
någon stuga, nej, visst inte. Men han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
