Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 32 (27 nov.) - Sagoprinsessan. Av Sigrid Nordenfelt. Illustratör: Gerda Tirén - Korallerna. Bearb. efter Carl Ewald. Av A. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maren, och solen, den strålande solen I Att
leva utan sol, det var ju intet liv.
Då hände det sig, att efter tusen år kommo
några arbetarefamiljer och slogo sig ned på
»Fårnäset». De delade halvön mellan sig
och byggde sig hemtrevliga stugor. Och
tomtarna vaknade av hammarslagen och
började se sig om, och se, de funno just var
sitt hus att bo i och blevo så välkomna.
De kallades nu hustomtar.
När barnen hörde fåglarna sjunga, frågade
de tomtarna, vad de sjöngo om, och
tomtarna berättade, att det var om den vackra
prinsessan och det stygga trollet. Och så
berättade de, att de drömt under sin långa
sömn, att det skulle komma små snälla barn
och rädda prinsessan. Och tomtarna undrade,
om dessa små barn voro så modiga, att de
vågade ro över till ön och hämta henne
åter. De behövde bara klappa tre gånger
på stenporten. Ja, visst vågade de!
En vacker dag gåvo de sig av dit. Det
var nog litet kusligt att gå i land, men Sven,
som var äldst av gossarna, gick före, och så
gingo de fram till bergväggen. Och då
hände det märkvärdiga, att när trollet hörde
små barnhänder klappa på dörren, vågade
han inte låta bli att öppna, och prinsessan
gick ut till barnen och var så jublande glad.
När hon först kom ut, blev hon bländad
av solen, men snart kunde hon som förr
njuta av allt vad hon såg. Och så var det
hon, som förde barnen omkring, visade dem
var hennes sagoslott stått, talade om trollen,
som flyttat till skogen, om tomtarna,
ekorrarna, fåglarna, solskenet och västanvinden,
månen och alla stjärnorna. Allt blev sagor.
Barnen jublade. De hade funnit sin egen
älskade sagoprinsessa, och nu skulle de
aldrig släppa henne från sig. Då såg
prinsessan litet vemodig ut och sade dem, att
mer än denna dag fick hon inte leva, men
att för henne denna dag var bättre än alla
de tusen år, hon levat hos trollet.
När så barnen lagt sig den kvällen, sände
hon till dem ett av sina små troll, ett av
dem, som flyttat upp till skogen, en liten
en, som hette Jon Blund. Och honom gav
hon en paraply med vackra bilder på och
sade till honom att alltid vaka hos barnen
och visa dem många vackra saker i sömnen.
Och när solen gått ned bakom bergen,
kom det en liten ängel och hämtade
prinsessan, och hon var nöjd och glad åt sin
dag med barnen och följde gärna med.
_ty_
<57»
Korallerna.
Bearb. efter Carl Ewald.
Av A. J.
Det var en gång för många år sedan ute
i havet, i det riktiga stora världshavet, som
har sådan utsträckning, att skepparen får segla
i miånga dagar utan att se land, och där djupet
icke är känt, emjedan det är så stort.
Och det var i det tropiska havet, där vattnet
är nästan lika hett som i ett varmt bad här
hemma. Men det är blott vid ytan, där
solen skiner, djupast ned är det kallt som is.
Och mörkt är det likaså, mörkare än i den
svartaste natt.
Havet är icke överallt lika djupt. På
bottnen finnas berg och dalar alldeles som på
landbacken.
På ett berg växte en stor tångskog, som
sträckte sig mils vitt. När böljorna rullade,
viftade bladen i vattnet, alldeles som
trädens blad för vinden.
Tångträden voro höga, högre än träden på
land, men de nådde icke vattenytan. Kom
något blad i luften, vissnade det. Och’ när
ihavet var stilla, skimrade bladen i härliga
färger, röda |Och gula öch gröna och1 bruna
alldeles såsom löven i skogen om hösten. Och bland
tången simmade små muntra fiskar, de
simmade fr;ån träd till träd, alldeles som
fåglarna i skogen. En del av dessa fiskar blänkte
som guld och silver, andra voro himmelsblå
eller scharlakansröda. Och utom fiskarna
levde i tångskogen många andra djur. Där voro
musslor med underliga skal och snäckor och
bläckfiskar och kräftor och krabbor och
hundradetals sköldpaddor, — alla sökte de sig framj
på sitt vis i tångskogen. Ibland kom en stor
val simmande. Då blev där mörkt, som när
en sky lägger sig över solen. Och när valen
slpg med sin stjärt, böjde sig tångträden, som
om det varit jordbävning.
Mit i skogen fanns en liten öppen plats.
Den låg mellan trädens kronor och inte långt
från vattnets yta. Vattnet var varmt ochi
klart, och platsen låg så’, att där sällan kom
någon in. Där levde ett litet korallbarn. Det
levde där en ganska lång tid, men när det
märkte, att det blev stort, simmade det bort
från platsen. Och så lät det böljorna bära
sig utanför tångskogen.
Länge drev den lilla korallen omkring,
sökande ett ställe^ där den kunde bo. Slutligen
fann den på andra sidan berget en lämplig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
