Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33 (4 dec.) - Kristina Gyllenstierna och Kristian II. Av Samuel E. Bring - * Boy-scoutsång. Av Lotten Johansson - Ett botemedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
proviant åt sina trupper. Hans enda
utväg blev att försöka underhandla.
Därtill använde han framför allt den gamle
Hemming Gad. Ingen hade mer än denne
förut hatat »jutarna», men nu hade han
blivit konung Kristians lydige tjänare.
Väl var Hemming Gad, när han första
gången framställde sitt förslag om
underkastelse, nära att bliva ihjälslagen av en
däröver uppretad borgare, men hans be
arbetningar kröntes snart nog med
framgång.
I början av september
undertecknades en överenskommelse, varigenom fru
Kristina och de som med henne voro,
överlämnade Stockholm åt Kristian och
hyllade honom som Sveriges konung.
I gengäld fingo hon och hennes vänner
löfte om glömska för vad som skett, och
om skydd mot allt övervåld — löften
och försäkringar, som på det skamligaste
svekos. Ty sedan Kristian fått
Stockholm i sitt våld, ville han för alltid göra
slut på något motstånd från Sverige.
Till sin kröning hade han samlat landets
förnämsta herrar och män. De
fängslades och dömdes skyldiga. Den 8
november utspelades på Stockholms Stortorg
den gräsliga händelse, som i vår historia
bär namnet »Stockholms blodbad», då
biskopar, riksråd, frälsemän och borgare,
till ett antal av 82, fingo lägga sitt
huvud under bilan.
Fru Kristina undgick väl döden men
fördes jämte några kvinnliga
anförvanter till Köpenhamn, där hon i nära fyra
år hölls i fängsligt förvar. Först i
början på januari månad 1524 fick hon
återvända till sitt land igen. Då hade redan
Gustav Vasa utfört sin befriaregärning,
jagat bort danskarna och gjort Sverige
fritt igen, samma mål som Sten Sture
och hans ädla maka Kristina
Gyllenstierna arbetat för men icke lyckats nå.
’T*
Boy*scoutsång.
Mel.: Med säng emot havet styr forsen sin färd.
Var redo! Så ljuder ett kallande rop,
till samling det manar oss unga,
(tn hurtig och jublande segerviss hop,
till strid emot sorger så tunga.
Vi draga i härnad mot lättja och flärd
med dådkraftigt, frimodigt sinne.
Från rikemans salar och fattigmans
härd
i boyscouters led man oss finne.
Vart plikten oss kallar, glatt skynda
vi hän
att bistå var lidande like,
och hjälp vi må bringa båd’ ovän och
vän,
en boy-scout sin fana ej svike.
Ty livet är allvar, ej endast en lek,
vi hava beständigt i hågen,
och skam blott får den, som så håglös
och vek
ej spänner en sträng uti bågen.
Som vårbäcken skynda ock vi till vårt
mål
och hoppfullt med blicken det spana.
Med kraft uti arm och vilja som stål
vi vägen till målet oss bana.
En ungdom med livslust och mod uti
barm
här blomstre i urgamla bygder,
med kärlek, som eldar och hågen gör
varm,
för ärans och sanningens dygder.
Lotten Johansson.
Ett botemedel.
Det var en gång en vis gammal man,
som visste råd för alla bedrövade och
olyckliga människor.
En dag kom en man och klagade sin
nöd för honom. Förtjänsten var liten,
och han borde ha det lika bra som alla
rika och förnäma människor, menade
han.
Den vise mannen log, tog sin penna
och sade:
— Jag vill skriva ett recept åt dig,
som skall bota dig från din sjukdom,
men först måste du besvara några
frågor. Vill du gärna byta ställning med
din principal, du vet att han är mycket
rik? *
— Inte för allt i världen, svarade
mannen, min principal är så förstörd av gikt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
