Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils. Inte stängas de förrän kl. 8.
G-ubbe>t. Nej, nej, brännvinsbodarna och
utskänknings-ställena stängas nog tidigare — voj jämmer! Här står jag
och pratar. Tänk, om jag sku Jtomma för sent!
Olle (ser på klockan). Ahnej, ni hinner nog i god
tid, så ni kan just prata litet ännu med oss här i skogen.
— Kanske följas vi åt alla sen, bara vi fått våra julgranar.
Gubben. Nå, jag kan ju vänta en stund. (Sätter sig på
en sten). Bara det inte räcker alltför länge, tills ni är
färdiga.
Nils. Hör nu, far, vad gör ni riktigt med brännvin och
andra starka varor till julen?
Gubben. Nå men, man måste ju ha nånting att bjuda
åt sina bekanta och vänner; och själv vill man nu också
smaka lite.
Elsa. I våra hem bjudes aldrig varken vin eller konjak
eller brännvin eller andra starka drycker, när det kommer
främmande. I stället bjuda vi kaffe eller te eller ingenting
alls. Och ingen hos oss smakar någonsin en droppe av
rusdrycker. — Vem ville väl fira den älskade julen med
rusdrycker !
Nils. Kära far! Vänd ni tillbaka hem utan att gå till
stan, så har ni edra pengar i behåll och så slipper ni att
förgifta er själv och andra. —
Gubbex. Förgifta? Inte vill jag ta livet av någon. Vad
pratar han!
Olle. Jo, ser ni, far. I alla rusdrycker finns det ett ämne,
som heter alkohol; och alkohol är gift.
Gubbex. Ja, det ska han försöka inbilla mej. Vem sku
lia lagt giftet dit?
Olle. Giftet i rusdryckerna framkallas genom jäsning.
Det blir nog för långt för mej nu att beskriva, huru det
riktigt går till. Men här har jag en bok, som jag ska skänka
er. Där står det både om jäsningen och om hur
rusdryckerna inverka på människan... Vul ni ha den?
Gubbex (tar boken). Tackar som bjuder! Men inte
vet jag riktigt, vad jag ska tro. (Tar konten från ryggen
och tar fram ur den en mindre flaska.) Se här har jag en
flaska med litet punsch, som jag tog för att värma mej med
på stadsresan. Punschen är söt och god. Där finns väl ej gift?
Nils. Punsch är en rusdryck, således finns där gift.
Figge. Att ni ids, kära far, höra på vad de där
högmodspåsarna säja. Drick ni lugnt er punsch och — och —
bjud åt andra också!
Gubben, Jaså, han tycks inte vara så rädd för
starkvaror som de där andra spolingarna. Nå, efter som han inte
försmår, så var så go! (Käcker flaskan åt Figge.)
Elsa. Det är skam av er, som är gammal, att bjuda
gift åt en skolgosse. Och det är stor skam för dej, Figge,
om du vågar smaka därpå —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
