Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Egexdomsherrn. Jag är bedrövad över att ni tala
osanning. Huru kunna ni glädjas över julen, när ni ljuga?
Olle (stolt). Ingen av oss brukar ljuga.
Egendomsherrn. Jaså, men här på marken ligger
någonting, som bevisar motsatsen. (Böjer sig ned och tager
upp Figges fågelsnaror.) Vad säga ni om de här? — Barn,
barn, vet ni ej, att intet är så stort och härligt som
sanningen. Erkänna ni, att ni fångat fåglar i min skog.
Nils. Snarorna äro inte våra. —
Figge (bakom stenen). Jag olycklige pojke, som glömde
snarorna.’ —
Egendomsherrn’. Nå, om de inte äro edra, vems äro
de då?
Olle (ser sig omkring till de andra). Vart tog Figge
vägen ?
Egexdomsherrx (strängt). Ni svara inte?
Olle. Det är inte .våra snaror.
Egendomsherrn. An engång frågar jag, vems äro de
då,?
Elsa. Han är inte mera här, han som rår om dem.
Egexdomsherrn. Vad heter han?
Figge. Seså, nu förråda de mej.
Nils. Han är en av våra skolkamrater. Vi bry oss inte
om att säga hans namn. (Avsides.) Jag börjar bli lite arg
över hans misstankar.
Figge. (Avsides.) Tack, Nils! En duktig pojke!
Egexdomsherrn. Jag tror inte vad ni säga. Snarorna
äro nog edra. — Någon av er har trott mig vara ett troll
och kallat mej till skogsråd. På sätt och vis är det sant, ty
jag råder över långa sträckor av denna skog, då jag har en
egendom här i närheten. Och jag tål inte, att man här i min
skog gör någon levande varelse ont, det må då vara fåglar
eller andra djur. Nu ha ni satt ut snaror för mina
sidensvansar. Till straff få ni icke taga julgranarna.
Figge (stiger fram). Nej, jag kan inte se att någon
blir oskyldigt straffad. (Bockar; med ynklig röst.)
Godafton, herr skogsråd ! Snarorna äro mina.
Olle och Nils. Det var rätt, Figge!
Egendomsherrn. Jaså, där har vi en till. Var har du
hållit hus, munsjör? —
Figge. Där bakom stenen.
Egexdomsherrn. Jaså, du gömde dej. Ska jag säga,
varför? Jo, för att du hade ett ont samvete. Om man gör
det, som är sant och rätt och gott, behöver man aldrig frukta.
Du erkänner således, att det är du, som satt ut eller ämnat
sätta ut snaror för fåglarna?
Figge (ynkligt). Ja, herr — herr — ––––.
Elsa (knycker i honom). Säj inte skogsråd!
Figge — herr kommerseråd, men jag lovar att aldrig
mera göra det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
