- Project Runeberg -  F. S. N.:s Dialoger / VI. Nyårsaftonen - Det blåa bandet /
13

[MARC] [MARC] Author: Rosa Invenius, Selma Abrahamsson, Maria Nyström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jonas: De’ ska’ jag strax säga:

(Sjunger, mel. „Soldatgossen“).

Jag heter Jonas Jönsson jag
och borstar natt och dag
förtjänar pengar fickan full,
båd koppar, silver, gull.

Och går väl nån’ i höstens slask
med skon i ler och gyttjeplask,
då är jag med min borste där,
och fin han åter är.

Jag mins när jag var liten än
och var min mammas hjärtevän;
så blev hon sjuk och dog från mig,
och ödslig blev min stig.

Det var som om jag mistat allt,
och hemmet blev så tomt och kallt,

Och därför jag med borsten går,

Och stryk och slantar får.

Maria: Stackars Jonas! Inte tycks du ha roligt fast

du kan eu visa! Jag tycker det låter, som du lika gärna ville
gråta.

Konrad: Ar din mamma verkligen död?

Jonas: (stryker med handen över ögonen). Jo, hon är

nog det, och det svider så underligt ibland här, när jag mins
henne (han för handen mot bröstet).

Anna: Men din pappa lever väl?

Jonas: Jo, men det var ändå annat när mor levde.
Inte skulle hon låtit sin gosse stryka kring gatorna och många
gånger både frysa och svälta, fast slantarna skramla i fickan.

Oskar: Får du riktigt, som du sjöng, både silver och

guldslantar?

Jonas: Ibland får jag en silverslant av någon beskedlig
herre på hotellet. Men då jag får en riktigt ny och blank
kopparslant, låtsar jag att det är guld. Och då tänker jag ut
hur jag ska’ bygga en varm stuga, när jag blir stor, och dit
ska’ alla barn, som måste frysa och svälta, få komma och
var dag ska’ de få fläsk och varm potatis. Ja, då har jag så
roligt i tankarna, tills jag igen kommer ihåg att jag bara ä’
borstar-Jonas.

Oskar: Men varför köper du ej kläder och mat,
eftersom du förtjänar pengar ?

Jonas: Jo si, jag måste ge alla pengar åt far, annars
slår han mej.

Axel: Vad gör han med pengarna då?

Jonas: Han för dem till krogen. För si, — far super.

Flickok och gossar: Stackars Jonas!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fsndialog/6/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free