Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ett bevis på tankens och inbillningskraftens
seger över materien och personlighetens förmåga
att motstå ödet. Men den är upprörande som
socialt faktum. Dan Andersson levde i en miljö,
där man efter 31 års trogen samhällstjänst tvingas
att arrendera ett kolartorp för att inte svälta ihjäl.
Och hans sociala sympatier och antipatier skina
också tydligt igenom i hans produktion, framför
allt den tidigare, ehuru de på sistone slukades av
etiska och metafysiska problem. Det är svårt att
säga, i vilken mån dessa miljöförhållanden menligt
inverkat på hans egen andliga utveckling eller
verkat hämmande på hans produktion. Att det icke
är rationellt, att en man med hans anlag jagas
livet runt som kolare, timmerhuggare, trädgårdsdräng,
gårdfarihandlande, nykterhetsagitator, journalist
och litterärt nådehjon, det är uppenbart. Men
frågan är, vilken eggande betydelse det irrationella
kan ha haft just på hans andliga växt. Hade
han icke varit kolare i fi nnskogarna, skulle han då
ha kunnat skildra finnmarkens liv med en så frisk,
gripande och olitterär åskådlighet? Hade han icke
varit löshästen på livets allfarsvägar, hade han då
kunnat skildra den själens oro, som aldrig stillas?
Dan Andersson var till hela sin läggning vagabond
och hade han som huskatten levat på mjölk
och stugvärme, hade han kanske spunnit ett tag
och somnat i spiselhörnet. Betraktar man hans öde
osentimentalt, måste man se det som ett fall av
orättvisans filosofi och kulturens offerväsen. Det
går nog lätt att säga, att en diktning, en musik,
en konstproduktion är lika utmärkt, vare sig ska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
