Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifter, stor poet, djurvän, ålar, loppor, iglar, löss, djävlar,
kackerlackor, liktornar, sirapsfat, trasiga tänder, frälsningsarmén,
spanska sjukan, Oetå, krig. Slut? När? Billigt leva
sen?
D. A.
Det är svårt att förutspå Dan Anderssons öde,
därest icke slumpen gripit in och brutalt avklippt
tråden. Obekymrad om kritiken gick han sin väg
och kunde ha hjärtligt roligt åt dess diametralt motsatta
omdömen om samma sak. Som alla författare
hyste han en viss benägenhet att anse kritikerns
verksamhet som ett parasityrke, men han var samtidigt
långtifrån okänslig för ett erkännande, en
hos författare ganska vanlig motsägelse. Emellertid
tog honom kritiken över David Ramms arv faktiskt
ganska hårt. Han hade där i sin sanningskärlek
och i si tt sökande efter sina på teodicéernas gamla
fråga om ont och gott liksom Gralsökaren hos Fröding
kommit »för nära det oerhörda». Där fanns
pinsamma scener — historien om den ihjälplågade
katten och de piskade barnen, det skjutna skunkdjuret
och den fulla skökan — och författaren hade
liksom mästaren Dostojevskij och Qralsökaren, då
han söker utrannsaka »träcks renhet» och »dygd i
brott», kommit att beröra några av moralens gränsfall
och patologiska fenomen, sådant som en aktad
litteratör, mån om sitt borgerliga anseende, icke kan
behandla utan att riskera sin popularitet. Domen
uteblev heller icke. Vad som hos Dan Andersson
var lidelsefull strävan att gå till botten med frågorna,
stämplades som sensationslystnad, perversitet
och grov smaklöshet. Och det hände till och med,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
