Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag hälsar dig med sång och dina glesa hår:
du segrat över hundra onda öden.
Mig tycks att din kamp för de små i många år
var som ett helgons mot djävulen och döden.
För en orolig själ som Dan Andersson stod en
sådan frid i sto rmen som det högsta mänskliga och
cn sådan seger över ödet som beviskraftigare än alla
spekulativa segrar. Han sökte själv visserligen sanningen
ända bort i In dien, ja, vid själva helvetets
port, om så skulle vara. Men ser man efter drivkraften
till hans sanningssökande, så är den mer
ett praktiskt och etiskt försoningsbehov än ett teoretiskt
och metafysiskt förklaringsbehov. Dan Andersson
var i l ångt högre grad fantasi- och känslomänniska
än teoretiker. Hans besök inom vetenskapens
råmärken voro gästbesök, fullt uppriktigt menade,
men utan egentlig trivsel. Han kan som
skolasten i Birgittas uppenbarelser ställa de mest
spetsfundiga metafysiska frågor, han kan tvista med
Jahve som Job och förbanna honom i d et namnlösa
oförskyllda lidandets namn. David Ramm drar sig
icke för hädelsen och bottentvivlet. Men denna
hädelse är alltid religiöst betonad och den är liksom
ett experiment för att utröna, hur långt en människa
kan gå på spänd lina över en avgrund utan
att falla ner. Barndomens religiösa fråga, enkannerligen
den pietistiska skuldfrågan, överskuggar
hela hans liv. Han kan genom en hädelse för ögonblicket
djärvt befria sig från dess tryck. Men den
återkommer. David skildrar själv sin belägenhet på
följande sätt: »nedsmutsad av det förflutna, hemlös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:10 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ftdanander/0052.html
