Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
Då jag en gång kom hem från en herrmiddag,
hos min vän Jephson, meddelade jag min fru, att jag
tänkte skrifva en roman. Hon tyckte om den
föresatsen. Hon sade, att hon redan ofta förvånat sig,
öfver, att jag ännu aldrig tänkt på den saken. »Vet
du», tillade hon, »romanerna nu för tiden äro ju så
usla. Du kan bestämdt skrifva en.» (Ethelberta ville
utan tvifvel göra mig en komplimang med dessa ord,
men hon är så nonchalant i sitt uttryckssätt, att man
ofta inte alls blir klok på det). Men då jag berättade
henne, att min vän Jephson skulle vara medarbetare,
sade hon i tviflande ton: »Ah!» Men då jag sedan
förklarade för henne, att Selkirk Brown och Derrick
Mac-Schaughnassy också skulle hjälpa till, sade hon
detta »Ah!» i en ton, som ej mer tillät något tvifvel;
tvärtom kunde man tydligt se, att hennes intresse för
saken och tro på dess praktiska utförbarhet alldeles
slocknat.
Jag tror att det faktum, att mina tre medarbetare
allesammans voro ungkarlar, minskade i Ethelbertas ögon
våra utsikter. Mot ungkarlar hade hon nu en gång
fått "en fördom. Om en karl ej har lust att gifta sig
eller ej lyckas göra det, så är han i hennes ögon
endera en roué eller en mycket enfaldig karl. Alltså
endera ej egnad eller ej duglig till att någonsin bli en
verkligt framgångsrik romanförfattare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
