- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
16

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— i6 -

ting att invända, hon åsåg dem med nöje, men hon
hade en fördom mot kakerlackor. Därför gladde hon
sig mycket när min fru meddelade henne att
Mac-Shaughnassys tant gifvit oss ett ofelbart recept för
deras utrotande. Vi köpte ingredienserna, blandade dem
och strödde ut dem. Kakerlackorna kommo och åto.
Det tycktes smaka dem, ty de åto upp alltsammans
så att ingenting fanns kvar. Men de dogo inte.

Då vi berättade detta för Mac-Shaughnassy,
smålog han mörkt och sade i betydelsefull ton: »Låt dem
blott äta!»

Det måtte väl vara ett af de där smygande,
förrädiska gifterna. Det förgjorde visserligen inte
kakerlackorna genast, men det undergräfde deras hälsa.
Hvarje ny dag skulle det stå sämre till med deras
välbefinnande, utan att de egentligen skulle kunna säga,
hvad det hade att betyda, tills vi en dag skulle finna
dem liggande stela och döda i köket.

Vi fabricerade alltså mer och mer af giftet och
strödde ut det hvarje kväll. Snart strömmade samtliga
kakerlackor i grannskapet dit. Hvar natt blefvo de
fler. De hämtade alla sina släktingar och bekanta.
Främmande kakerlackor af alldeles annan härkomst,
som absolut inte ägde några rättigheter på oss, fingo
höra om saken och kommo i hela härar och försökte
att snappa bort bitarna för våra egna kakerlackor.
Emot slutet af veckan hade vi lockat hvarje kakerlacka
på en mils omkrets, som ej för tillfället var hindrad af
lamhet, till vårt kök.

Mac-Shaughnassy menade att det var mycket bra;
vi skulle ränsa hela näjden med ett slag, kakerlackorna
hade nu redan tio dagar ståndaktigt förtärt giftet, och
han ansåg att deras slut nu var nära förestående. Jag
var glad häråt, ty mig förekom denna obesvärade
gästvänlighet något dyrbar. Det var ett dyrt gift vi gåfvo
dem och kakerlackorna åto med smak.

Vi gingo ned för att se efter hur det stod till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free