Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 83 -
hufvudtaget anser för möjligt, att andarna ännu ha
kvar något intresse för denna världens angelägenheter,
anser jag det förnuftigare att tänka sig dem uppfylda
af dylika uppgifter, än att tro att de sysselsätta sig med
de vanliga taskspelarkonsterna. Men hvad syftar du
egentligen på?»
»Nå, hör på då», svarade Jephson, satte sig gränsle
på stolen och stödde bägge armarna på ryggstödet:
»I morgse berättade en gammal fransk doktor en
historia för mig på lasarettet. Fakta äro de enklaste
möjliga, allt hvad man vet om dem kan man läsa i de
parisiska polisprotokollerna för sextitvå år sen.
»Historien börjar med en stor oförrätt, ’som en
man tillfogat en annan. Hvad det egentligen var för
en oförrätt, -vet jag inte, men tror mig emellertid kunna
antaga, att den sammanhängde med en kvinna. Jag
tror det därför, att den, mot hvilken oförrätten begåtts,
var fyld med ett hat emot missdådaren så stort, att
det sällan genomglöder en människas hjärna om ej en
kvinnas andedräkt fått det att brinna.
»Men det är emellertid endast ett antagande och
den punkten är också inte väsentlig, Den man, som
föröfvat oförrätten, flydde och den andre förföljde
honom. Det var en kapplöpning för lösa tyglar, ty den
förre hade en hel dags försprång. Kapplöpningsbanan
var hela världen och priset var den förste mannens lif.
»Resande fanns det i de dagarna endast här och
hvar, och således kunde spåret lätt följas. Den förste,
som aldrig visste hur nära eller hur långt borta den
andre befann sig efter honom, och alltid hoppades att
ha fört honom vilse, tog sig här och hvar en rast
Den andre, som alltid noga visste, hur långt före honom
den förste var, hvilade aldrig. Och så kom den
mannen, som sporrades af hatet, allt närmare den man,
som sporrades af fruktan.
»I en stad ljöd svaret på den alltid likalydande
frågan: ’I går kväll, klockan sju, herre!’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
