- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
85

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- §5 -

ningen nu kommit till, stannade; han föll ned död,
med det hånande leendet ännu spelande kring munnen.

»Så låg han där.

»Då stod den man, som förröfvat oförrätten, upp
och prisade gud.

»Hvad som blef af den andre mannens lik har
man ej erfarit. Det var liket af en främling som
plötsligt dött i katedralen. Ingen kände till det, ingen
gjorde anspråk på det.

»År förgingo och den kvarlefvande i tragedien
blef en duglig och värdig medborgare och en ansedd
vetenskapsman.

»I hans laboratorium stodo många saker, som han
behöfde för sina forskningar. Framför allt stod där
i ett hörn ett mänskligt skelett. Det var ett mycket
gammalt och ofta repareradt skelett, och en dag fick
det sitt länge väntade slut och föll sönder.

»Det var alltså nödvändigt att köpa ett nytt.

»Vetenskapsmannen besökte en handlande, som
han väl kände till — en liten gammal man, hvars
ansikte var betäckt med pergamentliknande hud och
som hade en smutsig butik nära Notre-Dame,
hvarifrån aldrig någonting sålts.

»Den lilla pergamentskinande lilla mannen hade
just det som herrn behöfde — ett underbart vackert
och väl proportioneradt skelett. Det skulle ännu
samma eftermiddag blifva honom tillskicka dt och uppställas
i monsieurs laboratorium.

»Handlanden höll ord. Då monsieur på kvällen
kom in i sitt laboratorium, stod skelettet på sin plats.

»Monsieur satte sig i sin högkarmade skrifstol och
försökte samla sina tankar. Men monsieurs tankar
voro oroliga och tyckte om att vandra; att vandra
alltid i samma riktning.

»Monsieur öppnade ett tjockt folioband och
började läsa. Han läste om„en man, som tillfogat en
annan en oförrätt och flydde för honom, medan den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free