- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
95

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 95 —-

fönstret kröpe ned på golfvet och man vid inträdet
svårligen kunde undgå att trampa på det. Det var
mycket snillrikt anordnadt.

»Då han var färdig härmed, tog han en bok från
bokhyllan, slog upp den och lade den uppslagen på
soffan. Sedan han sålunda ordnat allt till sin
belåtenhet, läste han åter upp dörren och gick ut, mycket
belåten med sig själf.

»Efter middagsmåltiden tände han en cigarr cch
satt en stund tyst’ och rökte.

»Med ett leende vände han sig sedan till sin fru,
och frågade om hon var trött.

»Hon skrattade, kallade honom en gammal
latvarg och frågade, hvad han ville.

»’Endast romanen, som jag börjat läsa. Jag har
låtit den bli liggande i mitt rum. Vill du vara så
snäll? Den ligger uppslagen på min soffa.’

»Hon sprang upp och ilade lättfotad till dörren.

»Då hon ett ögonblick stannade och vände sig
om mot honom för att fråga honom om bokens namn,
rann det på honom, hur skön och älsklig hon var,
och för första gången skönjde han ett skimmer af sitt
företags verkliga innebörd.

»’Låt vara’ sade han, och reste sig till hälften
upp, ’jag skall —’. Sedan tystnade han, alldeles
uppfyld at sin briljanta plan, och borta var hon.

»Han hörde huru hon skred öfver den med matlor
belagda korridoren och skrattade inom sig, ty han tyckte,
att saken började bli rolig. Det är svårt att hysa
medlidande med honom, till och med om man nu
föreställer sig saken.

»Dörren till rökrummet öppnades och slöts åter,
och ännu satt han där och stirrade drömmande på
askan på sin cigarr och smålog.

»En sekund, kanske två, förgingo härunder, men
tiden syntes längre. Mannen blåste bort det gråa
rökmoln, som sväfvade framför ögonen på honom och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free