Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—- io6 —
5Ni heter inte Liiisa’, sade jag och såg henne rakt in
i ögonen. Det var en oförskämd indiskrektion från
min sida, men jag var upprörd och följde min ingifvelse.
»’Nej’, sade hon mycket lugnt, ’men det är
namnet på en mycket kär skolväninna till mig. I natt
har jag fått lösningen på en gåta, en lösning som jag
väntat på i två år. God natt, jag tackar er för att ni
hämtade mig.’
»Hon steg upp och gick ut, och jag hörde hur
hon gick ner för trappan, och jag öppnade fönstret
och lät den friska morgonluften komma in.
»Det är första gången jag berättar händelsen för
någon», slutade hon, tog det tomma portvinglaset ur min
hand och rörde om i brasan. »En sjuksköterska skulle
inte få mycket praktik, om hon kom i rykte att begå
sådana fel, som jag då begick.»
En annan historia, som hon berättade för mig,
lät det äktenskapliga lifvet te sig i en vackrare
belysning. »Men», tillade hon med en cynisk blinkning,
som egendomligt lyste fram ur hennes milda,
sedesamma ögon, »paret hade helt nyligen haft bröllop
— de hade just nyss kommit hem från sin bröllopsresa.»
De hade rest på kontinenten och hade bå la
ådragit sig tyfoidfeber.
»Jag kallades till dem samma dag de anländt»,
sade hon; »mannen blef först sängliggande, frun följde
efter, tolf timmar senare. Vi lade dem i tvenne rum
som stötte intill hvarandra, och så ofta det kunde ske
läto vi dörren mellan dem vara öppen, så att de kunde
ropa till hvarandra.
»Stackars människor, de voro nästan ännu barn,
och sörjde båda, mer öfver den andra än öfver sig
själfva. Fruns enda bekymmer var, att hon inte kunde
göia något för den ’stackars Jack’. ’Ack, kära syster,
ni skall vara snäll mot honom, inte sannt?’ snyftade
hon och hennes slora barnaögon voro fylda af tårar,
och så snart jag ’kom in till honom lät det: ?Ack,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
