Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—• 112 —
söka tro, att det verkligen är aderton grader, men om
en död ligger intill, känner jag det likväl kallt ända
intill benen. Jag kunde se hur kylan kröp in under
dörren ur dödsrummet, rullade upp sig på hans bädd
och sträckte ut handen för att vidröra hans hjärta..
»Jeanie och jag fördubblade våra bemödanden, ty
det tycktes oss som om döden väntade alldeles utanför
i korridoren och med ögat tittade in genom
nyckelhålet för att lura oss båda och få sanningen i dagen.
Jag gick nästan aldrig frän hans sida utan att jag då
och då gick in i rummet bredvid för att röra om i en
inbillad eld och rikta ett par uppmuntrande ord till
en inbillad kvinna liggande i sängen, där den döda
låg; under tiden satt Jeanie tätt bredvid liket och
till-ropade honom glada anmärkningar eller lugnande svar
på hans ängsliga frågor.
»Ibland, när vi visste, att vi i nästa ögonblick
måste falla i gråt, stulo vi oss bort och skyndade ned.
Där, ur hörhåll, stängde vi in oss och skrattade tills
vi stötte mot de smutsiga väggarna. Jag tror vi båda
blifvit till hälften galna.
»En dag — det var den tredje af detta vilda
lif, det fick jag höra senare, ty den tiden skulle
jag ansett den vara den trehundrade, emedan tiden
tycktes flytt bort ur detta hus liksom ur en dröm, så
att det gick huller om buller — den dagen lät jag en
förseelse komma mig till last, som på ögonblicket gjorde
slut på saken.
»Jag hade gått in i andra rummet. Jeanie hade ett
ögonblick lämnat sin post, och hennes plats var tom.
»Jag visste ej hvad jag gjorde. Så vidt jag kan
påminna mig, hade jag ej slutit’ till ett öga alltsen hans
fru dog, och hjärna och sinnen förlorade hvarje
hållning. Jag talade åter, som jag alltid gjorde, till detta
något, som låg under det hvita täcket, jämnade
bullersamt hufvudkudden, och stälde i ordning flaskorna på
bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
