- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
124

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 124 —

sedan ni upphörde att vara Smith’, men som jag ej
ville vidare uppröra honom genom att nämna denna
personlighet, sade jag i stället — ’sedan ni återvändt
till Albany?’

»’Inte just det’, svarade han, ’jag förlorade henne
ur sikte sedan jag lämnat Yarmouth, och jag har först
för fem dagar sedan återsett henne. Jag råkade henne
i en bagarbutik, som jag gick in i, för att få ett glas
mjölk och ett stycke kaka, och hon kom med dem.
Jag kände genast igen henne.’ Hans ansikte upplystes
af ett mycket ljust småleende. ’Jag dricker nu té
där hvarje eftermiddag’, sade han och såg på sin klocka,
’klockan fyra’.

»’Man behöfver inte spörja om hennes åsikt’, sade jag
skrattande, ’hennes känslor mot er voro tämligen tydliga.’

»’Ja, det är det märkvärdiga vid den saken’, sade
han och föll tillbaka i sin förra stämning; ’det ser ut,
som om hon öfver hufvud taget inte alls bekymrade sig
om mig. För att säga sanningen, så afslår hon mitt
frieri. Hon säger — för att tala i det kära barnets
eget språk — att hon inte vill ha mig för något pris;
det skulle förekomma henne som att gifta sig med en
automat, som hon inte hade nyckeln till. Hor} är mera
öppenhjärtig än höflig; men det ä|skar jag.’

»’Förlåt’, sade jag, ’jag har en idé. Vet hon oiq.
er identitet med Smith 2’

»’Nej’, svarade han upprörd, ’jag skulle för
ingenting i världen vilja att hon erfore något därom. Ännu
i går sade hon tijl mig, att jag påminde henne om en
ung herre, som hon lärt känna i Yarmouth, och mitt
hjärta låg mig på tungan.’

»’Hur såg hon ut, när hon berättade er det?’
frågade jag.

»’Hur hon såg ut?’, upprepade han; han förstod
mig inte.

»’Hvilket ansiktsuttryck hade hon därvid?’ frågade
jag — ’såg hon öm ut eller förargad?’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free