- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
127

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Inte, så länge jag ä’ jag. Jag ä’ för lustig fågel löf
henne’.

»’SåJna där flickor ä’ bra att roa sig med’, fortfor
han, ’men gifta sig med, ne—ej. Det blir ingen kärlek
af! Mannen behöfver en fru, som han kan hysa
aktning för, en — en som står högre på trappan — en;
som han ser upp till och Som förädlar honom. Frun
ska vara gudinna för mannen — en engel —

»’Ni tyckes ha lärt känna en sådan’, afbröt jag
honom.

»Han blef röd och stirrade på mattmönstretj men
strax därefter skådade han upp och hans drag voro
förvandlade.

»’Ack! Mr Mac-Shaughnassy’, framstötte han och
hans röst fick ett ädelt manligt uttryck, ’ni vet inte
hur god, hur skön hon är. Jag är ej värd att tänka
på henne. Och hvad hon är klok! — Jag träffade
henne i Toynbeehallen. Sådant sällskap det var
omkring henne. Ni skuUe blifvit uppbygd, om ni hört
henne; hon gjorde sig lustig med sin’pappa öfver
bilderna och öfver folket som stod omkring — nej, så’n
kvickhet, så’n kunskap, så’n chic. Jag gick efter dem
och låste upp vagnsdörren och hon tittade på mig som
om jag vore gatsmuts. Jag önskar jag vore det, bara
för att ligga vid hennes fötter.’

»Hans rörelse var så äkta, att jag inte ville skratta
åt honom. ’Har ni fått reda på, hvem hon är?’
frågade jag.

»’Ja’, svarade han, ’jag hörde hur den gamle herrn
sa’ till kusken att köra hem, och jag sprang hela tiden
efter vagnen. Trevier heter hon, Edith Trevier.’

»’Miss Trevier’, utropade jag, ’en stor brunett
flicka, med vildt hår och något svaga ögon?’

»’Stor och mörk’, svarade han, ’med hår som vill
kyssa hennes läppar och ögon, ljusblå som en
artisthalsduk. Och hundratrettisju var numret.’

»’Det stämmer’, sade jag, ’min kära Smith, saken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free