Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—• 153 —
i framtiden sätta in hela sin energi på att tillfredsställa
sina lärare och skaffa sina föräldrar tillfredsställelse för
de pängar, de gåfvo ut för hans uppfostran.
Sju veckor därefter förde en mer genomträngande
än behaglig lukt i sofsalen till den upptäckten, att han
förvandlat sin kommod till ett kaninstall. Då man
konfronterade honom med elfva hoppande vittnen och
före-höll honom hans förra löften, förklarade han, att
kaniner inte vore några råttor och tycktes vara af den
meningen, att en ny sorglig lag vore stiftad enkom mot
honom. Kaninerna konfiskerades. Hvad deras slutliga
öde blef, hafva vi aldrig med säkerhet kunnat utröna,
men tre dar senare trakterades vi till middagen med
harstek. För att trösta honom försökte jag lämna bevis
för att den omöjligt kunde vara af hans kaniner. Men
han, som hela tiden var öfvertygad att den var det,
grät oupphörligt, medan han åt, ner i sin tallrik och hade
sen att på lekplatsen utkämpa en manlig strid med en
drumlig pojke, som låtit servera sig två gånger af
rätten.
Den kvällen aflade han en ny högtidlig ed och
de följande fyra veckorna var han anstaltens
mönsterelev. Han läste religiösa böcker, sände sina sparsamma
fickpängar för att för sin del bidraga att tråka ut de
stackars hedningarna med kristendom, abonnerade på
»Den unge kristne» och »Vandraren», ett kristet vecko-
O ’
blad, fe ; himlen må veta hvart det vandrade.
Outspädda portioner af så för.därflig lektyr väckte
naturligtvis böjelsen för .det motsatta extremet till lifs. Han
öfvergaf plötsligt »Den unge kristne» och »Vandraren»
och kö£)te röfvarhistorier. Han visade ej längre något
intressfe för hedningarnas välfärd, utan sparade och
köpte i lumpboden en revolver med hundra patroner.
Hans ärelystnad vore att bli en stilig skytt, förklarade
han för mig; och märkvärdigt är blott att han inte
blef det.
Naturligtvis följde den vanliga upptäckten, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
