- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
155

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—• 155 —

det ännu inte för sent. I morgon bittida börjar jag
ett nytt lif.»

Han slutade sitt förstörelseverk, ringde därefter
och skickade pojken efter en flaska champagne.

»Min sista dryck», sade han, då vi klingade med
glasen. »Jag dricker härmed farväl åt det gamla lifvet
och välkommen åt det nya.»

Därpå drack han en klunk och kastade glaset
med återstoden i elden. Han var alltid litet teatralisk,
isynnerhet när han menade riktigt allvarligt.

En lång tid gick förbi, utan att jag återsåg
honom. Då, en kväll, såg jag honom på en restaurant
sitta i ett sällskap, som man inte kunde kalla det
ringaste tvifvelaktigt.

Han rodnade och kom öfver till mig. »Jag har
nära på ett halfår varit en gammal kärring», sade han
skrattande, »jag känner att det där inte får fortsätta».

»Och för öfrigt», fortfor han, »är inte lifvet till
för att lefvas? Man är en hycklare, när man försöker
vara hvad man inte är. Och vet du väl», — han lutade
sig fram öfver bordet och talade mycket allvarligt —
»uppriktigt och ärligt taladt, jag vet det och känner
det, att jag är en bättre människa när jag är mig själf
och ej försöker att Vara ett omöjligt hälgon.»

Det var hans misstag; han gick alltid från en
ytterlighet till en annan. Han trodde att en ed, om
den blott var riktigt kraftig, kunde skrämma bort den
mänskliga naturen, i stället för att naturen endast an»
ser eden vara en utmaning. Därför var hvarje ny
förbättring omåttligare än den föregående, för att
sedan naturligtvis ha till följd en så mycket starkare
svängning af pendeln åt det motsatta hållet.

Han blef småningom alldeles utan hållning i sitt
inre och kom in i ett allt häftigare tempo. En kväll
fick jag alldeles oförberedt ett bref från honom.

»Kom nästa torsdag till mig. Det är dagen före
mitt bröllop.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free