Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Inledning och allmän sexualfysiologi - II. Inblick i människans allmänna sexualfysiologi. Första avdelningen - Sexuell närmandedrift (första komponent) - De inre sekretens inflytande - De inre och yttre avsöndringsprodukternas betydelse för närmande- och avspänningsdriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på människans och hennes förfäders utveckling. Därför har man
med fog kunnat säga, att könsdriften ursprungligen hade sitt
säte i könskörtlarna, men att den hos den fullvuxna
kulturmänniskan är beroende av ärftliga eller förvärvade
själsförnimmelser i lika hög grad som av körtlarnas inre och yttre sekretioner.
I sina Untersuchungen über die Libido sexualis har Albert
MOLL uppdelat begreppet könsdrift i kontrektationsdrift och
detumescensdrift. I huvudsak är jag av samma åsikt som MOLL,
men jag föredrager att popularisera uttrycken och samtidigt ge
dem en vidare mening. Dylika begrepp böra inte vara så konkreta,
ty i verkligheten stå dessa två begrepp i intim korrelation till
varandra och ha aldrig inbördes en så distinkt avgränsning.
”Contrectare” betyder ”känna på”. MOLL använder det för
”beröra” (en person av motsatt kön). För mig betyder det
snarare en stark önskan att närma sig det motsatta könet och därför
kallar jag det det sexuella närmandets drift. Detumescensdriften
(av latinska tumescere: svälla; detumescentia: en svällnings
avtagande), vill jag hellre kalla sexuell avspänningsdrift, varvid
jag menar likaväl lokal, andlig som själslig avspänning[1]. Ännu
bättre vore kanske att kalla den sexuell tillfredsställelsedrift,
vilket ypperligt uttrycker den känsla av lokalt och allmänt
välbefinnande och tillfredsställelse, som omedelbart följer kulmen i
könsakten. Men eftersom ordet avspänning närmar sig mest det
av MOLL uppfunna detumescentia vidhåller jag uttrycket och
kommer hädanefter utan åtskillnad att begagna båda uttrycken.
Vad beträffar Herman ROHLEDERS och andra författares
teori (framställd i Das Gesamte Geschlechtsleben des Menschen),
som omfattar en tredje komponent, den s.k. tumescens driften,
så kan jag inte godtaga den, då jag inte anser den vara en
självständig drift. Den växande spänningen utvecklas samtidigt
med kontrektationsdriften tills coitus inställer sig. Spänningen
blir aldrig en självständig drift, även om den växer och slutligen
når höjdpunkten. Den är endast ett medel på vägen till målet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
