Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Straffen och den fria viljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utveckling sluta med ändlösa kval. då det ju är han.
som från början bestämt och reglerat hennes inträde i
denna tiden, utan att hon ens kunnat hafva något
ord med i laget? Är det icke Gud värdigare att, låt
vara under de mest vidriga förhållanden, ja, medelst
själfva syndens följder fostra människan till verk-
lig andlig frihet, till frihet från synden, från det
nesliga träldomsoket, till frihet i Gud? Eller hvilken
frihet har väl människan, då hon han välja det
onda, välja att tjäna synden och blifva dess slaf
men icke af egen kraft han välja att tjäna Gud?
Är det icke Gud, som icke minst genom de lidan-
den, som vi ådraga oss genom ett lif i synden, böjer
vår vilja, så att vi begynna att hungra och törsta
efter rättfärdighet? Och hvarför skulle han upp-
höra med denna uppfostringsmetod i kommande
tidsåldrar och så lämna största delen af dem, som han
skapat till sin afbild, att gå ohjälpligt förlorade? Säger
icke Kristus, att han går efter det borttappade fåret,
till dess han finner det (Luk. 15: 4), och är icke denna
hans gärning en reflex af Guds faderskärlek? Ty
kärleken är det medel, som förmår att uppmjuka ett
trotsigt sinne, äfven om tiden måste blifva lång och
lidandena svåra.
Men låtom oss tänka på dem, som här hört om
Kristus men ändock, så vidt vi kunnat se, icke hafva
mottagit honom såsom sin själs brudgum. Månne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
