Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Straffen och den fria viljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antingen böja sig för densamma eller ock krossas.
Vore det meningen, att Gud skulle tillkämpa sig
seger öfver sina motståndare genom att krossa dem,
så behöfdes därtill icke lång tid; då skulle pro-
cessen i sanning blifva kort. Men den seger, som
vinnes på det sättet, är endast skenbar, icke verk-
lig, ty den, som ofrivilligt tvingas till underkastelse,
är i själfva verket obesegrad. Här gäller nämligen
striden icke den yttre fysiska kraften, utan den
försiggår på och tillhör det rent andliga området
och har till mål den mänskliga viljans förändring
och omskapning, så att hon fritt och otvunget öfver-
ensstämmer med Guds. När så skett, då först är
segern verklig, och endast en så beskaffad seger
kan man tala om, då det är fråga om Guds krig-
föring. En seger af motsatt art, grundad på den
råa styrkan och den fysiska öfvermakten, där den
öfvermannades vilja är obruten, kan man tala om
och därpå anföra otaliga exempel bland syndiga
m ä n n iskor men aldrig i fråga om Gud — aldrig.
Väl förekomma tilldragelser i den andliga striden
mellan Gud och syndaren, hvilka för vår skumma
blick hafva ett sådant utseende, men alla sådana
dom shandlingar å Guds sida aro endast mera all-
varliga moment i den strid, som måste föregå, och
som skall leda till och förbereda den slutliga full-
ständiga segern. Det är på detta område, som Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
