Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Några ställen i Ebreerbrefvet och Uppenbarelseboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi förut talat (se kap. 2 sid. 34 o. f.) och bedja få
hänvisa dit. Däremot vilja vi här påpeka ännu ett
sakförhållande, som visar, att allt, som icke äger
sitt ursprung från Guds eget väsende, är hemfallet
åt tillintetgörelse. »Döden och dödsriket», heter det
i v. 14, »blefvo kastade i den brinnande sjön.» Dö-
den och dödsriket kunna icke beteckna en person
eller en samling individer. Själfva ordalydelsen i
v. 13 motsäger en sådan uppfattning. Döden och
dödsriket äro tvenne tillstånd. Med döden menas
den förgängelsens makt, som håller människans kropp
i sina fjättrar från den lekamliga dödens inträde till
kroppens uppståndelse. Dödsriket åter är det mel-
lantillstånd, hvari människosjälen befinner sig efter
dess skilsmässa från kroppen, tills den förenas med
en ny kropp. Genom den allmänna uppståndelsen
upphöra dessa två mellantillstånd så fullständigt,
att de aldrig mer finnas till, och detta uttryckes på
Uppenbarelsebokens bildspråk så: Döden och döds-
riket blefvo kastade i den brinnande sjön, det är
den eld, hvari all skapelsens ärg och slagg skall för-
täras och blifva om intet.
Häraf framgår då ock med all önskvärd
tydlighet att eldens gehenna icke är liktydigt
med tillintetgörelse för förnuftiga varelser, som
genom skapelse leda sitt ursprung från Gud och i
viss mening kunna sägas vara delaktiga af hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
