Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Blomman på Löfsjöfallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag menar, att jag tycker om dig och vill med dig
vandra genom lifvet», svarade Nils.
»Skulle du, Nils, vilja hafva den fattiga Anna på
Löfsjöfallet?» frågade flickan och kastade en sorgsen, talande blick
på barkförrådet vid sina fötter.
»Ja», tyckte Nils, »den fattiga Anna är rik nog, och
gerna ville jag, att du en gång skulle befrias från att samla
in bark till bröd».
Frågande blickade Nils in i Annas öga. Ack, der stod
svaret på hans fråga, och rörd till glädjetårar slöt han flickan
i sin famn. Deras läppar möttes till en varm, en innerlig
kyss; deras hjertan hade funnit hvarandra.
* *
*
Midsommardagen var inne. Häggarne[1] uppe i
Löfsjöfallet prunkade i sin snöhvita skrud, bäckarne sorlade melodiskt
i bergens dalar, och foglarne sjöngo i de skuggiga lundarne vid
deras stränder. Öfver finnskogens tysta nejder strålade solen
så varm och blid, och tusen sinom tusen blommor, hvilka ingen
vandrare plockade, stodo undangömda i de stora skogarne; men
glömda och osedda, doftade de likväl och vände sina kalkar
efter solen.
Den långa sommardagen ändades slutligen. Solen dalade
bortom de höga bergen, och en ljuflig svalka sänkte sig öfver
jorden. Vid Tallåsen var det fröjd och gamman, ty här kring
en med blommor och lingonris kransad stång samlades traktens
ungdom för att taga en »svängom» och gemensamt fröjdas af
den sköna sommarqvällen.
Spelmannen, en högrest och gråhårig soldat, satt redan
och knäppte på fiolen. Nu lät han plötsligen den muntra
»jösshäringen» klinga, och omöjligt var det att längre stå stilla.
Spelmannen sjelf stampade med ena foten, så att dammet yrde
kring honom, och de hurtiga finnarne svängde sina tärnor, som
om de haft sagans luftiga elfvor i sina armar. De gamle sutto
i gräset kring gårdsplanen, följande med sina blickar den glada
ungdomen, och månget minne från svunna soliga dagar vaknade
dervid hos dem.
[1] Att häggarne stodo i blomning vid midsommartiden kan
förefalla den i södra och mellersta Sverige bosatte underligt; men i dessa
nordliga trakter, belägna ej synnerligen långt från Dalfjellet, är detta icke
ovanligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:33:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/furoroch/0015.html
