Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Hanna, ett minne från Fryken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom den svala björklunden, der blommorna doftade i
natten, gingo de älskande fram till gården. »God natt, Erik»,
hviskade Hanna och blickade så varmt och godt mot den käre
ynglingen.
* *
*
Lundarne stodo bleknade, dagarne blefvo kortare, och
nordan började kännas. Naturens högtid var slut,
högtidsklädningen aflades så småningom. Strålande och skön hade jorden
för icke länge sedan prunkat i blommor och grönska, men nu
sköflades bruden, och sångarskarorna, som varit här i norden
under hennes bröllop, skyndade till södern, der hon alltid står
brud. Det var höst i Svithiod.
På Fryken lekte icke längre de små vågorna i
sommarsolens sken, nej, nu vräkte vågorna der och bullrade, liksom de
hade varit uppväxta i hafvet. Kring sjöns stränder syslade den
idoga befolkningen med skördens inbergande; stora »pinnkärror»
lastade högt i vädret med sädesskylar, kördes fram på vägarne,
och bonden, som gick bredvid och manade på »Grålle», såg
ganska belåten ut. Barnen hade vanligen fått tillåtelse att sitta
uppe på det höga lasset, och det farliga läget tycktes icke
alls bekymra dessa små. På potatisåkrarne voro både små och
stora i verksamhet.
På Frykens östra strand, der Erik och Hanna bodde,
hade nyligen ett kärt budskap börjat vandra kring bland de
unga. Det skulle blifva »stordans» i Eriks hem. Den väntade
tilldragelsen utgjorde under flere dagar samtalsämnet mellan de
unga, hvilka satte den i samband med förhållandet mellan Erik
och Hanna. Inbjudningen till dansen, så trodde man, skulle
vara att anse som en förlofningsfest mellan de unga två.
»Vi få snart se», hviskade hemlighetsfullt de unga
flickorna i bygden, »dansar han inte med någon annan än Hanna,
så veta vi nog, hvad klockan är slagen».
Ändtligen kom den af de unga efterlängtade dagen. Det
var nästan klar himmel, endast några hvita, kalla moln summo
hän genom rymden, drifna af den kyliga nordan; men den glada
ungdomen var varm i hågen. De raska ynglingarne och flickorna
samlades tidigt i Eriks hem, der en obebodd större stuga skulle
användas som danslokal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:33:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/furoroch/0041.html
