91 (Bland furor och granar)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnskytten, berättelse från Llyods tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jan blef dock snart under samtalets gång öfvertygad om,
att den okände jägaren var en godhjärtad och välvillig man,
och det dröjde ej länge, förr än Jan gifvit honom sitt löfte att
följa honom på hans jagter.

Främlingen tog nu fram sin jagtflaska och med orden:
»skål för mången nalles död», bjöd han skytten på dess innehåll.

»Ser du nu, att när nöden är störst, är hjelpen närmast»,
hviskade Maja.

»Du har rätt, mor», medgaf skytten, hvilkens panna nu
klarnat upp igen, och han tryckte varmt sin hustrus hand.

När de små vaknade morgonen derpå, var deras fader
borta; men nöden stod ej längre hotande i den låga kojan ty
den främmande hade lemnat Maja en i hennes ögon betydlig
penningsumma. En varm bön uppsteg till Gud i Jan Svenssons
låga hydda, en bön för fadrens och främlingens välfärd.

* *
*

Det var en kall gråvintersdag några år efter Lloyds besök
hos Jan Svensson i finnskogen. Den matta solen, som blott
obetydligt höjde sig öfver bergen, förmådde icke med sina strålar
tränga igenom de tjocka, snöfylda molnen. Det var stilla lugnt,
och skogens högtidliga tystnad stördes endast af vargarne, hvilka,
ansatta af hunger, ströko fram på sjöarne och då och då läto
höra sitt dystra, genomträngande tjut. Snön låg djup i skogen,
och de väldiga granarne liknade hvita pyramider. Ingen fågel
sjöng från de snöhöljda grenarne; sommarens glada sångare voro
nu borta, och blott en och annan hjerpe sågs med snabba
vingslag flyga bort mellan träden.

I en aflägsen skogstrakt rådde likväl denna dag ett
rörligare lif. En jägarskara var samlad kring en väldig stockeld
vid stranden af Näsån. Det var Lloyd med sina bekanta
följeslagare, de berömde skyttarne Jan Svensson och Elg samt den
gamle krigsbussen Atter och dessutom flere andre jägare.
Oaktadt den stränga kölden, snön och den kulna vinterhimlen rådde
dock den muntraste sinnesstämning bland jägarskaran.

»Nu har nalle snart räknat sina dagar», sade Lloyd med
glad ton.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 03:33:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/furoroch/0099.html

		Bland furor och granar / 91 (1888) Author: Lars Lunell Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|