Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grindpojken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sparfvarne och plockade liksom förr, men nog var det ovisst,
om de fåglar, han uppmanade att icke vara rädda för
fågelskrämman, nu voro qvar.
Den rike arftagaren, som i sitt öfvermod gaf Petter ett
slag af piskan vid grinden, hade genom slöseri och oordentlighet
skuldsatt sig, hvarför hans egendom i dag skulle försäljas. Det
brukar gå illa för öfvermodiga gossar, och det hade han bittert
fått erfara.
När Petter åkte in på herrgården, var auktionen redan
börjad. Vid ett bord på gårdsplanen stod auktionsförrättaren
med en liten klubba i handen, och folket hade grupperat sig
omkring honom. Alla voro nyfikna att få höra, hvem som
skulle blifva egare af herrgården.
Några af de närvarande bjödo på egendomen, men sedan
en herre i socknen ropat 39,000 kronor för den samma, tycktes
ingen vilja gifva mera.
»39,000 kronor äro bjudna. Första, andra, tredje gången.
Pass på slag, annars går egendomen bort för 39,000 kronor»,
ropade auktionisten och höjde sin klubba.
»40,000 kronor», hördes en röst bakom folkhopen. Hvem
tron I det var, som bjöd denna summa? Det var Petter.
Klubban föll, herrgården var hans tillhörighet, och nog blef
förre egaren förvånad, då han såg, att det var den forne
grindpojken, som nu köpte hans egendom.
Men det går så till. Den, som är flitig och sparsam
samt ställer sin förtröstan till Gud, blir välsignad, då det
deremot går illa för den öfvermodige.
Petter fick nu åkrar nog, men han blef derför icke
högmodig, utan kom städse ihåg, att det var Gud, som välsignat
företaget.
De små sparfvarne blefvo ej heller glömda. Inga fula
gubbar skrämde bort dem från hans åkrar, och när vintern kom,
i synnerhet under julen, utstälde han kärfvar åt dem, så att
de äfven då skulle finna ett korn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
