Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle landtvärnsmannens berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kamperat å Tuna hed tre veckors tid, aftågade vi derifrån en
söndag, sedan vi först bevistat gudstjensten i kyrkan. En
afskedsblick egnades i sista stund bergen i norr.
Vår väg gick öfver Örebro, Lidköping och Mariestad,
hvarefter vi stannade på en äng utanför Venersborg. Vårt
vistande härstädes varade 7 veckor, under hvilken tid vi öfvades
i vapnens bruk. Våra skjutvapen utgjordes af de tunga
flintlåsbössorna, och hvarje man måste noga se till, att han hade
sin flinta i god ordning. Hit ankom äfven Dalregementet, som
varit sysselsatt med arbete vid Göta kanal; men regementet
stannade icke utan tågade till en trakt två mil norr om
Uddevalla. Inom kort fingo vi också order att tåga efter dit.
Derifrån företogs en utfärd till Göteborg för att erhålla qvarter
derstädes, hvilket dock icke lyckades, hvarför vi återvände till
trakten af Uddevalla, der vi nu blefvo intagna i kompanierna
och framgent måste göra fullständig soldattjenst.
Vårt läger förlades sedan till Näfversta socken i Bohuslän,
der vi öfvades i målskjutning. Härstädes gingo vi till
nattvarden, hvarvid som altarring begagnades långt utsträckta,
ringformiga jordbänkar, vid hvilka vi föllo på knä.
Hela vintern stannade vi, jämte flere regementen, i
Bohuslän; dock företogs en utflykt till norska gränsen, der vi skulle
bygga vaktkaserner och hålla sträng bevakning, emedan norske
skidlöpare derstädes skrämt helsingarne, som före oss voro
förlagda der. Ankomna till gränsen, voro norskarne oss till möte,
men som det var förbjudet att skjuta på dem, drogo vi oss
tillbaka under natten, hvarefter vi jämte de öfriga trupperna
fingo order att marschera till Strömstad.
Bland de här samlade krigarskarorna fästes vår
uppmärksamhet vid en mindre skara mörka män med svarta, eldiga
ögon, hvilka blickade lifligt omkring sig. Efter hvad det
upplystes oss, var det fransmän, som följt Karl Johan till norden.
Med dessa lefde vi svenskar icke i något godt förhållande, och
som vi icke förstodo ett ord af deras språk, kunde intet
kamratskap komma i fråga. En och annan örfil utdelades å ömse
sidor, emedan de franske krigarne voro allt för närgångna mot
de svenske bönderna och deras flickor.
I Strömstad blefvo vi omsider beordrade ombord på dit
anlända fartyg, under det en annan del af hären skulle tåga
landvägen inåt Norge. Det var en klar och strålande vårdag,
som vi lade ut från Strömstad. Med blandade känslor sågo vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
