Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Höstsaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Höstsaga.
Cariben lefver ibland djuren
Och tänker föga mer än de,
Hans dunkla ögon likväl se
En Gud, som herskar i naturen:
Han uti molnet honom ser,
Och honom hör i vädrets ilar,
De djur, som falla för hans pilar,
Han till försoning honom ger.
Sjöberg.
Träden stodo halft kala, och de blad, som ännu funnos qvar
på grenarne, voro vissnade. Det var höst, och nordan,
fjellens kylige son, stormade hän genom skogen, der vestan,
mild och doftande, för icke länge sedan susade genom
björkens och aspens kronor samt vaggade blommornas kalkar.
Nu såg man de små blommorna här och der på tufvorna,
stående nedslagna och sorgsna, drömmande om flydda dagar,
sommarens sköna dagar, från hvilka ännu lefde i deras bröst så
många sköna minnen, att de rent af kände sig värmda ännu,
när de slogo tillsamman de isade bladen kring sina hjärtan.
De mindes, huru varm solen log, huru de fagra fjärilarne så
gerna dröjde hos dem, och huru alla i den väna syskonringen
fröjdades. I björkens krona hade några små sångare, gäster
från fjärran land, sjungit för dem i morgonsolens sken, och
blommorna såväl som björken hade vid deras toner gråtit sköna,
likt diamanter strålande tårar, hvilka menniskorna kalla
daggdroppar; men allt detta var nu endast ett minne blott. Nu
hade i den kyliga qvällen björkens tårar frusit till is, hennes
skrud var vissnad, och sångarne hade flytt till de fjärran land,
der myrten blommor och jorden ständigt är klädd i grönskande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:33:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/furoroch/0133.html
