- Project Runeberg -  Bland furor och granar /
141

(1888) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett barndomsminne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett barndomsminne.
å
tilla frid och klarhet utbreda sig öfver de gamles fårade
anleten, när de omtala sin barndom. »När jag var barn»,
W säga de så gerna. Dessa ord äro lika kära för dem som
•:) sagornas begynnelseord: »det var en gäng», äro det förde
små. De äldriges hjärtan blifva veka, när de omtala sin
barndoms lekar. I verldens strid halva de insett, att barndo-
mens stunder voro de sköoaste i lifvet, och derför sakna de
denna tid.
Jag minnes väl, huru skönt det var ätt springa omkring
i Guds fria natur under de varma sommardagarne, när jag var
barn. Man var sä sorglös och glad, det var så ljust och tref-
ligt, allt tycktes spritta af lif och lefvande lust. Blommorna
stodo som leksystrar pä ängen; och fäglarne sjöngo med fröjd.
Visst gick det emot ibland, och tärarue kommo lätt pä kinden;
men molnen flydde också lätt i lefnadsvären. Alltid ser jag
derför med sakuad tillhaka pä denna tid, som så snart flydde
sin kos.
Äfven de barn, som hafva låga och fattiga hem, kunna
vara lyckliga och glada. Jag mins sä mängen glad stund frän
min barndom. Gick jag ut i naturen, så sjöngo fäglarne bjär-
tans gladt för mig också, fastän jag var fattig, blommorna voro
så gköna, och skogen, den kära gran- och tallskogen kring hem-
met, tog emot mig, ehuru min jaeka var lappad ibland. Der
tyckte jag mig höra bäcken sjunga: »Gud är god». Månget
kärt minue har jag qvar frän denna tid, och mångeu gång ännu,
när det blir mörkt och tomt omkring mig, lysa dessa minnen
likt vänliga stjärnor. Sen här ett litet minne från min barndom :
Det var en klar och strålande augustidag. Solen gick upp,
Iterrlig ooh skön. På de nyslagna äugarne växte nytt gräs igen.
Daggdropparne glänste i träden, som hade det varit tusen sinom
ijr> *
Ï 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:33:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/furoroch/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free