Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Poesi - I höstens dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I höstens dag,
jan bleknar derute, den grönskande lund,
De höstliga vindarne sköfla de6s skrud.
Oeh flyktad, ja flyktad är sommarens stund,
Dä jorden sig klädde som strälande brad.
Mot lufvorna böjda stå blommorna små;
De minnas, hur restan dem vaggat en gång,
Hur ängen var skön, och hur himlen var blå,
Hur fåglarne sjöngo hvar morgon sin sång.
Han vandrar derute, den kyliga vind
Med stegen do tunga i mörknande skog.
Och doftande fläkten, som smekte min kind,
Och sângar’n, som gladt uti björkarue slog,
De gästa ej mera den ensliga dal,
Der bäcken nu sörjer sin soliga vår.
Mot ödsliga stranden slår böljan så sval
Och skummande högt emot klipporna går.
Det blommar deruppe i eviga land
En sommar, som aldrig, nej aldrig förgår.
Del strålar deruppe på fädernestrand
En sol, som ej döljes bak’ skyar oeh tår.
När höst blir på jorden, när stormarne gny,
O, sträcke sig dit upp det anande hopp!
Då värmes vårt hjärta och skuggorna fly,
Och evighetsblommor i tiden slä knopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
