Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Poesi - Jesu stjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Jesu stjerna.
(jöjet julemorgon var. I hvitan skrud stod jorden klädd.
Pä blommans graf, i dalens djup låg kalla drifvors bädd,
Och skogens bäck, som sjöng sä gladt i sommarns sköns dar,
Han stod der nu sä tyst och kall, en stelnad bölja klar.
Det julemorgon var. Från ljusets land uti det blå
En stjernehär i uatteu log och log så gladt också.
De sågo ned, de facklor rnång’, på hydda, slott och borg,
De skingra velat uti julenatt all synd och sorg.
Det julemorgon var. Vid moders arm jag framåt gick
Och ofta såg, med undran såg på stjernors glada blick.
De lyste nu så underbart, att hjärtat slog af fröjd;
En helsning skön de sände ned från Gud, från himlars höjd.
Men klarast dock en stjerna log. Den lille såg dit opp.
»Det Jesu stjerna är; bon österus vise fylt med hopp.
På Betlebem hon visar nu, på Kanaans land hon ser,
Och derför hon så herrlig är, och derför hon så 1er.»
Så tänkte jag, och skönt och underbart blef allting då,
Och glömd blef nordanvind och köld och natt och mor också..
För barnets blick en verld gick upp, en verld uti det blå;
Ty barnet står vid himlens port och ser dit in också.
Jag såg ett folk på blommig kust, ett folk från jordens land.
Kring verldars Gud, kring himlens sol de stodo hand i hand.
Serafers sång och englars sång i rymden ljöd så klar;
En bär af små, med gyll’ne skrud, i kören med ock var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
