Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning. Spectabilis vir Nicolaus de Maclauellis secretarius et mandatarius florentinus honorandus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Släkten Soderini, gammal och rik florentinsk familj,
tillhörde folkpartiet och under Savonarolas tid
munkvännerna. Piero hade redan förut varit gonfalonier
och vid flera tillfällen Republikens ambassadör.
Brodern, kardinalen av Volterra, var en av kollegiets
inflytelserikaste medlemmar och hade mer än en gång
tillvaratagit Florens’ intresse i Rom. Machiavelli stod
således under Romavistelsen i närmaste förbindelse
med kardinalen och lyckades förvärva hans beundran
och bevågenhet. Valet hade alltså utfallit till
Machiavellis gagn, och det är också först med detta år som
han i trots av sin tämligen underordnade ställning
börjar spela en betydande roll i Republikens historia.
I trots därav blir decenniet ingalunda lyckligt för
Florens. Vågorna gå alltför högt, båten är alltför liten,
och den kurs, som förut hållits, alltför obestämd för
att så med ens kunna ernå nödig fasthet. Och hur
var det väl möjligt att hålla en fast kurs? De
politiska konstellationerna växlade med allt större
snabbhet från månad till månad, från vecka till vecka.
Florens hade seglat i Frankrikes kölvatten, och nu är
det just över detta farvatten, som stormen går. En
ständig neutralitet hade varit och var handelsstadens
politiska ideal, men den spansk-österrikiska
intransigensen och Julius II:s burdusa och oförvägna politik
gjorde varje tanke på neutralitet till ett förräderi.
Machiavelli var en hängiven beundrare av det raska
och fasta beslutets politik, men själv var han knappast
mannen att genomföra den. Ser Niccolò, ständigt på
utkik, såg alltför mycket, genomskådade alltför mycket.
Han såg vad andra icke sågo och ägde icke auktoritet
nog för att övertyga med sitt ord. Hans skarpsinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
