Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Angående ödets inflytande på människornas angelägenheter, och i vad mån man kan göra sig oberoende därav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AA 167 AA
zianarna, och för att då icke redan från början
stöta honom ifrån sig, nödgades han sända honom
hjälptrupper. Julius? oförvägna anfall åstadkom så¬
ledes, vad en påve utrustad med all mänsklig visdom
ej hade kunnat åstadkomma; hade han väntat med
att lämna Rom till dess att underhandlingarna slutförts
och allting ordnats, så hade han icke lyckats. Konun¬
gen av Frankrike skulle i så fall ha funnit tusen före¬
vändningar att svika honom och de andra tusen medel
att avskräcka honom. Hans övriga företag hoppar jag
över; de hade alla samma karaktär och lyckades alla.
Hans levnad blev kort, och därför fick han aldrig
pröva motsatsen; i tider, som kräft försiktighet, hade
han stupat, ty han hade aldrig förmått lämna den
väg, som hans egen karaktär utstakat.
Min slutsats blir således : Eftersom tiderna förändras,
människorna åter envist fasthänga vid sina idéer, så
går det väl så länge de förra och de senare över¬
ensstämma, olyckligt, när så icke mera är förhållandet.
Emellertid anser jag det bättre att vara oförvägen
än att vara försiktig. Ödet är en kvinna och för att
hålla henne underdånig, måste man knuffa och slå;
man kan tydligen se, att hon hellre låter styra sig
av den, som så gör, än av den som lamt och
försiktigt skrider till verket. Och som kvinna är hon
alltid vän till de unga, de oförvägna, de vilda, till
dem, som fräckast befalla över henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
